Fittpingis

Min polare Gordon säger att "Skriva uppväxtskildring, vafan är det? Och hur svårt är det, jag menar alla har ju haft en liksom?"
Han kunde naturligtvis inte ha mer rätt. Därför tänkter jag utmana genren och skriva en fiktiv berättelse om en jobbig uppväxt. Alla likheter med riktiga händelser är högst slumpartade. Ja, kära läsare. Jag ger er:

Den hårda uppväxten i Norrland IV


Gulliver var ganska grym på den österländska hobbyn ping pong då han blivit tvungen att "bevisa sig" mot Råttnässkolans coolare och äldre snubbar. De som vid förlust utdelade välsvarvade "muskeldödare", en typ av boxningsslag på överarmen som förlamade muskeln i ungefär tio minuter och gav stora blåmärken att ljuga för mamma om. Gulliver hade tilldelats många fostrande muskeldödare men var inget fan av den kamratliga diciplineringen, och fick därför se till att prestera utav bara helvete på fritidsgården fistens utslitna pingisbord. Sin största seger Gulliver smakat sötman av var när han besegrat Grilhjelm Bosser inför skolans snyggaste (och tillika lösaktigaste) tjej Rara-Sara. Hon hade inte direkt kastat sig i Gullivers blågula armar efter matchen, egentligen hade hon inte sagt ett ord till honom. Men hon hade tittat på honom länge, imponerad över att den där skevt second handklädde lille gnagaren klarade av andra saker än att bli snöbadad till näsblodsstadiet. Och den här nivån av bekräftelse var mer än tillräcklig för Gulliver, undernärd på sådant som han var.

Och nu var det idrott, det hette så. "Gympa" kallade småbarnen det. Lärarinnan Kina (döpt efter landet) hade en vacker bak och en frisk hy. Men hon hade ingen hjärna att benämna som annat än "Jan Björklundsk". Hon hade dagen till ära, genusvänligt nog, valt att dela upp klassen i killarna och tjejerna. Kina tyckte att tjejerna "inte fick ta någon plats" och ville självklart slå ett slag för sin egen hurtiga version av feminismen. Detta hade säkert varit en fin tanke om Råttnässkolan haft två idrottslärare i sitt stall av pedagoger med brustna drömmar. Nu fanns bara tighta Kina att tillgå och hon tänkte leka självkänslecoach alldeles ensam med tjejerna. Killarna skulle få ta hand om sig själva.

Barkus och Dick var ett par lika ihopklistrade som Lasse Kronér och folkligt förfall. Dick var en medlöpande fegis vars enda förlåtande element må ha varit hans kompletta dumhet. Lite som Draco Malfoys underhuggare i Harry Potter var han stor och klumpig. Han spelade hockey och skrattade åt samma saker som en femåring. Han bar ofta en nikekeps över sitt snaggade hår och hade något slags talfel, kanske för att familjen var från Finland och Dick försökte dölja sitt ursprung genom att ibland göra samma läten sm en gris.
Barkus som var ledaren hade ingen muskelmassa alls. Han var en tanig, blond och riktigt ful liten pojke. Han hade alltid ringar under ögonen och en enorm kramsnus inmakad i sin halvflinande mun. Gulliver hade själv börjat imitera beteendet med snusen även om det inte gick särskilt bra. Ofta fick han yrsel och gick in och satte fingrarna i halsen på råttnässkolans toalett där han lät en mollstärkt sång ljuda samtidigt som hans råkost från lunchen rann i ett brunaktigt vattenfall ner i klosetten.

Gulliver, Dick, Barkus och de andra killarna började klinka pingpongbollar.

Det gick rätt dåligt för Gulliver, kanske för att han inte behövde imponera på någon tjej den här gången. Barkus var snabb på att kommentera: "Jag har inte spelat pingis sedan för tre år sedan, men du har ju till och med tränat pingis Gulliver. Hur kommer det sig att jag är så jävla mycket bättre än dig?" Gulliver svarade inte, han visste exakt vad som väntade honom och Riskus. En annan, tystlåten kille i klassen.

"Fittpingis!" skrek Barkus och lika snabbt körade Dick samma ord. Reglerna i den här leken var Håkan Hellströmlätta att förstå. Gulliver och Riskus hade ungefär en halvtimme på sig att inom en smal korridor fly från resten av klassens glada sportmanship.
Hela klassens killar började jaga Gulliver och Riskus som levande måltavlor för pingisbollarnas smashar. Några gick in och blev märken men de flesta missade.

När lektionen var slut bjöd Barkus Gulliver på en fin ettan kramsnus, han sa "Du är inte så feg ändå" och dunkade rygg. Dick såg svartsjuk ut och femton minuter senare stod Gulliver och gråtkräktes på hemkunskapstoaletten när ingen hade lektion.