Äta här eller ta med?

Där satt jag i godan ro på spårvagnen.
En pojke med träningsbyxor, jeansjacka och välvaxad blond lugg sätter sig brevid mig och smäller ned sin överviktiga bag framför sina fötter. jag blir instängd där jag sitter och tittar ut genom fönstret. Lyssnandes på någon sur remix av någon fransk och sedan länge förgången dansguru.
Luggpojken måste ha missat mitt senaste PM, han tar upp en plastbehållare med pasta, fetaost och sallad. Mitt första stadie är förstås förnekelse inför vad som håller på att hända.
"Nej, inte tänker han väl...?"
Pojken som omringat mig med vad som verkar utgöra 80 % av hans liv börjar nu pillra med locket på plasttallriken. Sakta försöker jag att inte gripas av panik, men det är helt meningslöst.
"Han tänker äta den! Här! Bredvid MIG!"
Killen skrider till verket. Han hugger skoningslöst där han vill fånga sin penne rigate och fetaost, han är på jakt.
Usch. Spårvagnen är överfull nu, majoriteten av resenärerna står upp. Om en hållplats måste jag göra detsamma. Men friluftspojken har ett party of two. Han och salladen är ett, och världen runt omkring dem betyder lika lite som Carl Bildt gör för konsten.

Mums mums.

Är det elitistiskt att föreslå lite vigilanterättvisa? Om ni ser någon som äter på stan uppmanar jag er att bajsa i deras mat.