Så puttenuttigt, men det är fel.

Film: Be kind Rewind

När sladderkäften Danny Glovers videoaffär hotas av nedläggning, på grund av de progressiva marknadskrafterna, måste den gamle kvartersgubben åka iväg på en researchresa till andra videoaffärer och kolla hur de gör för att hålla affärerna flytande. Som om det inte vore ologiskt nog att han inte hört talas om en dvd tidigare. Det tar honom en vecka (!) att göra sin forskning över vilket "dåligt urval" de andra (undeförstått pre-multinationella) kedjorna kör med. Herregud, jag vet att han är gammal. Men jesus, en vecka?

Glover försätter alla vita-övre-medelklasskids-med-vänsteråsikters favoritrappare Mos Def, in charge of den slummiga vhsbutiken. Och Def spelar faktiskt väldigt övertygande i rollen som utvecklingsstörd. Han pratar i ungefär samma tempo som screwrösterna i sydstatshiphop och verkar inte förstå hur man öppnar en kassapparat, trots att han arbetat i butiken hela sitt liv.
Jack Black spelar en konspirationsparanoid low-life som bor i en husvagn och sover med ett durkslag på knoppen för att skydda sig från "regeringens hjäntvättande mikrovågor". Troligtvis är Blacks karaktär en produkt av Amerikas failande vårdsystem för mentalsjuka, eftersom han uppenbarligen är i behov av ett läkarteam (jobbandes round the clock).

Hur som helst får knubbisen för sig att sabotera ett elkraftverk (why?) och gör sig själv "magnetiserad", detta raderar i sin tur alla ruttna vhsband och killarna måste spela in nyversioner av alla gamla filmer. Och med nyversioner menar jag barnversioner. Respektlöst kallas de också "sweded".
Så småningom vill hela kvarterat vara med och filma. Och hela skiten förvandlas till en slags community gangbangfilm där alla på gatan är med och spelar in nya filmer och sedan hyr dem och tittar. Naaw. Vad sött. Alla kan tralla.


You gotta, make your own kind of music. Sing your own special soohoong. Make your own kinda music - even if none sing aloooong!

Frågan är om inte Mama Cass/Mamas and the Papaslåten "Make your own kind of music" var synopsis för Be Kind Rewind. Eller var den helt och hållet manus? Den ovan nämnda trion gör med Michel Gondrys puttenuttiga handlag allt för att stila upp filmens vibe till en etnicitetsöverskridande Cosbyversion av en annan del av Köping.

De hjärtlösa storföretagens och myndigheternas oförståelse för konsten blandat med gör-det-självdiskursen gör att Michel Gondrys luftslott till subkultur känns som högerextremistisk propaganda, tillverkad för att skrämma bort folk från allt som heter kollektiv kreativitet.




Just det, så är Mia Farrow med också. Varför? Ja det vet nog inte ens Mia Farrow.