Nä, Tacka vet jag Larry the cable Guy

Kan 2008 bli det sämsta komediåret tror ni? Eller finns det hopp i Apatowhypen fortfarande?

Werners dvärgar

Mitt förhållande till Werner Herzog är i bästa fall på bekantbasis. Om man jämför med en vanlig social relation så antar jag att vi skulle kunna prata med varandra på fyllan, kanske ignorera varandra en onsdag på stan. Prylen är att jag bara sett Rescue Dawn, Grizzly Man och Encounters at the end of the world innan jag idag blev inbjuden till en screening av hans gamla tyska Even dwarfs started small från 1970.
Och Jag vet inte om jag kan säga att mitt förhållande till Werner är bättre eller sämre efter filmen.

Det gäller att från början förlika sig med tanken att världen endast är befolkad av dvärgar (vilket förstås betyder något). Ett gäng av dessa är inlåsta på ett fängelse och gör upplopp där de raisar fett med hell resten av filmen. Samtidigt sitter fängelsedirektören inspärrad och försöker desperat att lösa skiten.

För någon med större tillgång fritid än jag själv har för tillfället går det säkert att googla fram någon analys som pekar på referenser till akademiska essäer om "fängelsesamhället" och som kan hitta någon liknelse till Foucaults panoptikon. Men jag har som sagt varken tid eller kraft att göra något sådant.
Vad jag kan berätta är att dvärgarna dödar en sugga genom att köra upp en pinne i munnen på den, att de ghost ridar ute på gården, att de försöker ha sex men att killen inte lyckas klättra upp för att sängen är för hög. Och så leker de med maten.

Överhuvudtaget behandlas djuren i filmen jävligt dåligt. Alltså nu är jag ju ingen vegetarian och kan med gott samvete klyva en blodig stek samtidigt som jag hör hur en kossa skriker i panik någonstans i bakhuvudet, det är inte det saken handlar om. Att låta en dvärg springa omkring i ett rum och kasta hönor omkring sig utan att scenen verkar tillföra något annat, borde väl rimligtvis klassas som djurplågeri? Nåja, det var ju skitlänge sen och ingen kyckling har väl levt lika länge som de där gjort nu, tack vare filmens evighetsfunktion, men ändå.

Jag kan fatta lite av grejjen att liksom vända på alla stekar tillgängliga. Visa att makt handlar om skillnader och att uppror mot makten kan vara nödvändigt men också förvandlas till syftets motsats, dvs förtryck.
Men jag hade svårt att greppa varför dvärgarna var tvungna att bete sig som om de var helt jävla bombade i skallen? för det mesta står de bara och skrattar som ena mongon, annars upprepar de samma ord om och om igen som vore de skvatt galna. Jag tror nog att ambitionsnivån (som en snubbe på imdb också sade) för filmen var ganska högt ställd och blev helt enkelt lite överväldigande för unge Herzog.

Jaja, nu kan jag åtminstone säga att jag utökat mitt kulturella kapital.

Tina Fey begår konstnärligt självmord och pissar på ALLT hon åstadkommit med 30 rock

En till smått poprefererande gravidkomedi, den här gången blandat med någon slags the odd couple/you, me and Dupreevinkling och en kreddig tv-kvinna i huvudrollen. Det antas vara roligt, detta för att hon skaffar sig en surrogatmamma.

Vad skulle kunna sluta lika illa som förintelsen?

Every rose has it's thorns

Det är mycket nu. Det ska ni veta era jävla svin.
Nej förlåt, nu blev det ganska otrevligt ganska snabbt, och så kan vi inte ha det om ni ska fortsätta läsa den här bloggen. Ni är förstås inga omalda varmkorvar, ni är mina kära och underbart intelligenta läsare som idag, på alla hjärtans dagen till ära, skall bjudas på något mycket speciellt.

Men först, ja vart var jag nudå?
Jo: det är mycket nu, förutom att jag har ungefär fem böcker att läsa om segregation, black metal och punk och mods (fy fan, det tar aldrig slut med det här jävla 40-talistupproret!) Så har jag en tenta att skriva och jobb som ska lämnas. Eller jobb och jobb, snarare provskrivningar som förmodligen aldrig kommer att se dagens ljus. Men in ska de i alla fall och då får jag gott göra mitt bästa (haha).

Allt det här kanske ni skiter i, snabba effektsökare som ni är. Och jag har sympati eftersom jag är likadan själv. Vad bryr jag mig om hur ni mår och har det? Inte ett exkrement, där hade ni svaret.
Eller jo, förlåt. Nu var jag sådär elak igen. Klart att jag bryr mig, herreguud. Jag vill att ni ska hålla er friska och starka, om inte annat så pass medvetna att ni orkar läsa den här bloggen och ge mig den bekräftelse jag förtjänar.

Men till saken: som ni vet gillar jag bra film, det gör förhoppningsvis ni också om ni läser den här bloggen. Men Jag gillar också dålig film, eller för att precisera: Trailers till dåliga filmer. Därför tänker jag förunna er älskade läsare med mina just nu favoriter bland trailerträskets annars så nekrofiliska torskar. De närmsta dagarna kommer med andra ord att bestå av: mindre text, mer bajs.

Vi öppnar starkt med trailern till filmen Teeth.

Sincerely Funny

En vän på MMA-klubben kom med en rätt intressant spotting förra veckan. Han hade, precis som jag, sett Michael Hanekes frame-by-frame remake på sin egna Funny Games (förlåt att jag ältar den så mycket, men typ gilla läget eller stick) min fighterkompis hade uppmärksammat något så jävla dumsjälvklart, så kändes det när han sagt det, alltså jag kan inte fatta det. Hur ingen påpekat det tidigare:

For fucks sake, de där två killarna som torterar familjen i Funny Games, de är ju exakta förlagor för The Tough Alliance!

Allt stämmer liksom in. Överklasskids på glid, de båda paren är blasé som fan på ett sådär retsamt ni-fattar-inte-våran-grej sättet. Brukar och avnjuter våld, fast egentligen bara "i teorin" - det är ju hela tesen till filmen. Liksom genom att massakrera dramaturgiska normer säga något om medievåldpåverkan. Något kan vara mycket och jag orkar inte gå igeonom allt nu.
Våldet är också ett element i den ambivalens som alltid uppstår i intervjuer med TTA. "gillar de våld eller inte"? Är väl typ vad jag frågade i en rätt tafflig mejlintervju för inte tillräckligt länge sedan. Detta är helt enkelt en lika korkad fråga som att ställa den om "Tom & Jerry" i Funny Games. Våldet som koncept och vad det kan betyda i oväntade sammanhang är det intressanta. Som i somriga popmelodier, eller helt utan verklighetsanknytning eller motiv, som i filmen.
Och jag har ju snackat om det där med att den identitetslösda skurken, som snyggsnubbarna i Funny Games ju ändå är på många sätt är så lika TTA. De gör ju en grej av att vara tomma skal på något sätt, jag kan inte förklara det. Men jag tror att det där ständigt sökande efter "something real" har ett samband.

Min gissning är att Erik och Henning satt ute i sin skärgårdsförort (eller var de nu bodde i tidiga 20-årsåldern) och läste någon kulturrelaterad kurs/gick på cinemateket eller vad som helst. Tillsammans hyrde de kanske Funny Games och ett ljus gick upp för dem. Så här skulle de paketera sin musik - under en natt av high fivande och uppspelta klappar på sina egna lår föddes två karikatyrer...


Äh jag känner att jag skulle kunna dra iväg och trams sönder hela analysen, eller teoretisera vidare om jag hade orkat, men det gör jag fan inte. Vi kan väl åtminstone komma överens om att de de två duosen har samma fingertoppskänsla för ett högklassigt havsnavigerande och golforienterat fritidsmode?

Dynan

Igår, på den bästa av filmdagar då jag för aktiviteten var i precis rätt sinnesstämning, alltså lite mosigt bakfull, blev jag inbjuden till en biovisning på Birger Jarlsbion i Majorna. Lokalen från början en gammal föreläsningssal, nu ombyggd till biograf för en liten utvald kulturelit.
Filmen vi ursprungligen skulle se var den japanska Godzilla vs Gigan men av tekniska orsaker sköts denna upp (update kommer) och ersattes istället med David Lynchs Dune från 1984. Det var kul eftersom signaturen "chops" nyligen lämnade följande kommentar på mitt inlägg om Cloverfield: "Fan vad Dune är en underskattad film". Varpå jag lovade att se den och sedan hålla chops personligen ansvarig om det skulle vara så att han rekommenderat en skitfilm. Men chops har förstås helt rätt, Dune är underskattad. Som komedi.
Filmen handlar förvisso om en krydda som gör att människor kan resa i tiden eller nåt. Men det mesta är ganska svårt att hänga med i för någon post-sju öl. Så det bästa för mig var att njuta av humorn som jag många gånger hoppas var avsiktlig.

Stings frisyr på bilden ovan är kombinerat med scenen där han kliver ut och flexar sina muskler efter ett nice ångbad och är i sig ett litet mästerverk, men det finns mycket mer svamp i korgen att laga stuvning på.
Som när skurkarnas Boss, en fetknopp i gulddräkt som svävar ovanför marken och täcks av bölder i ansiktet, bestämmer sig för att dregla ned en fastbunden kvinna. "I have to spit on you, just a little. Oooh so luxurious..." luxurious! Hahaha, vad fan menar han? Eller när Agent Cooper rider triumferande på en sandworm och hans kalufs vajar i ökenvinden till tonerna av gloriösa 80-talsgitarrer.
Hur Lynch kunde kalla den här filmen ett personligt misslyckande är ett mysterium. Humorn är liksom precis den han använder sig av i vanliga fall. Och med det vill jag säga att den är jävligt rolig.



Släkten är värst! Lillayster till Paul Usul Muad'Dib Atreides.

American't Apparel

Mailkorrespondens:

Hello Kathrin, I still haven't recieved my lost cardigan from the
order: 1Z W89 09V 68 XXX. I'ts been 15 days since you stated
that you would send it "asap". Your site said that you ship within 2
days but it has now been over a month to complete the shipment fully.
I don't think this is acceptable, I'm pleased with the products that I
HAVE recieved, but you've had a lacking sense of communication with
the customer. Me.

If you don't have the Cardigan in the green color I ordered you could
send it in blue or black. And I hope to be compensated with an extra
t-shirt for the delay.


Have a nice day.

Charles Kristoffer Viita, Gothenburg, Sweden



Kathrin svarar:

Dear Kristoffer Viita,

thanks for your feedback.
The item RSA4400 was not in the shipment, because this color is out of stock
in L.A.
We did not charge you for this remaining item, and did order it in L.A. for
you.
Backorders should be shipped within 10 business days.
Unfortunately it is still out of stock there.
We can cancel this item, replace it with another color or wait for the Army
one.
We could get from L.A. following colors:
Royal, black, silver, asphalt or navy.

Greetings,

Kathrin XXX
American Apparel Deutschland GmbH
Online Store

Jag svarar på svaret:

Thank you for the information. Please send me my cardigan in the
"silver" color. With my bonus.

Yours.

/Charles Kristoffer Viita

PS. The adress and size (medium) is still the same.


Vad tror ni kära läsare? Kommer jag få någon Bonus?