Wednesday, December 19, 2007

A history of violence part II


Tillbakablickarna till mitt våldsamma förflutna fortsätter och den här delen är dedikerad till kampsport. Något jag håller kärt än idag bredvid sysselsättningar som kaffedrickande, ravenävande och eldoradomatlagning.

Under grundskolans senare år hade jag och mina vänner sett de flesta former av våld. Självklart det klassiska mobbarvåldet, vi hade som alla andra glin blivit snöbadade, en kille som heter Jonas tills det blödde. Men det existerade också en stor skopa våld mot våra auktoriteter. Bland annat hade en lärare (kvinnlig) fått mustaschen sönderbränd av en elev som tryckte upp en tändare i nyllet på henne. Det fanns också psykologiskt våld i stil med klottret "Hilly är en hora" (det var rektorn), ord som faktiskt hade klottrats på skolans väggar några år tidigare, men som den här gången skapade stora rubriker. Hmm, rörde det sig kanske om ett slags homage till den föregående konstnären? Antar att jag aldrig kommer få veta.
Hur som helst var våldet precis som att hoppa över frukosten eller bara äta morotsriv till lunch, en del av vardagen. Men dock inte en del av motionen, som redan var en försvinnande faktor och därför blev detta nästa logiska steg i vårt identitetsbyggande. Vi hade sett filmerna och spelat spelen, det var dags att göra vad ungdomar gör bäst: apa efter.

Skolans idrottsundervisning hade egentligen bara en positiv ingrediens: lärarinnan Stina, som var fin att titta på.
I övrigt var lektionerna ganska mycket som gymnastiklektioner är i allmänhet: en big fat bore. Någon eller några tvungna att bruka handling, och dessa några var jag och ett gäng trötta snubbar. En del av oss spelade rollspel, några höll på att lära sig om satanism och andra lyssnade fortfarande på Nirvana. Det var en spännande tid.

Det fanns två killar med mycket tatueringar på skolan som jobbade som kamratstödjare eller nåt men egentligen kan de kallas konfliktlösare då de åkte runt halva stan för att förhindra badboysen från vår skola att slå andra ungar i skallen med sina skateboards. Uppdrag som de faktiskt klarade av väldigt bra.
De hade gedigna förflutna inom diverse kampsportsklubbar, men även mycket "livserfarenhet". Så tillsammans med kamratstödjarna startade vi en träningsgrupp som sakta men säkert övergick i någon slags fight club, fast utan ideologin. Det här var de olika stilarna vi tränade:

Capoeira: En väldigt harmlös kampsport och om den överhuvudtaget kan räknas som våld är tveksamt, men vi tyckte ju att det var roligt ändå och vig blev man. Jag lärde mig stå och gå omkring på händer som värsta cirkusclownen och även hjula runt och flexa omkring som en annan ballerina. Så särskilt våldsamt var det inte. Även om en kille som heter Nils smällde i sin fot i golvet efter att ha använt en studsmatta för en s.k. "solspark" och flygit i en jävla fart men missat mattan. Foten såg typ ut som ett örfilat jabba the huttfejs några minuter efteråt.
Förresten, ser det inte mycket trevligare ut med dans än med slagsmål? (Så länge det inte är indiedans eller styrdans)

Shootfighting: En högst oestetisk kampsportsform som egentligen innefattar allt från boxning, kickboxning och grappling. Dvs. slåss, sparkas och ligga på golvet och kramas som riktiga barnungar. Det lustiga var att i början, när vi var som yngst, inte hade några handskar att skydda knytnävarna med och detta ledde till att vi inte kunde damma till varandra på näsorna sådär som man gör i vanliga fall. Istället slog vi varandra på kroppen vilket ju i princip blev omöjligt och många knogar träffade armbågsben. Jag brottades en gång med en kille som var mycket äldre och starkare, min tränare peppade dock upp mig genom att förklara för den äldre killen att "Han ger aldrig upp" och då var jag självklart tvungen att bevisa mig. Senare fick jag reda på att den äldre killen mest troligt hade HIV, vilket oroade mig tills ett blodprov befriade mig från eventuella sjukdomar. Ibland var en av konfliktlösarnas kompisar förbi och slogs med oss, det var lite orättvist eftersom han vägde 150 kg mot våra 55-80 kg och slutade oftast med att vi hamnade under honom i en slags hjälplös bänkpress-situation.
Ibland gick såklart slagsmålen lite för långt, vilket de kan göra när en grupp unga män samlas i en skitig idrottshall för att göra varandra (lite lagom) illa. Att folk blödde ner golvet var inte helt ovanligt, någon kräktes efter för många kullerbyttor och en killes axel blev bruten i så hårt att den aldrig återhämtades, nån med långt hår bröt sitt revben i en bensax (av alla saker).

Pro-wrestling: I en period av uttråkning fick vi för oss att testa lite wrestling. Det var ganska kul att från manus lattja omkring med diverse helt oanvändbara tekniker och slagord. "Facebash", "Bodyslam" osv. var välanvända termer.

Härdande: När vi hållit på i ett par år gått från "cookiedough" till, kanske inte "carved out of wood", men åtminstone blivit lite tuffare så fick vi för oss att "härda" våra underarmar och skenben. I kickboxning är det just dessa ben som används när man utdelar sparkar och när man behöver skydda sig från dem. I vanliga fall brukade vi använda benskydd när vi sparkade på varandra, men "så funkar det ju inte i verkligheten" resonerade vi. Alltså skred vi till verket och började sparka varandra på underarmarna. Det gjorde fruktansvärt ont och härdad vet jag inte om jag blev, däremot såg mina armar och ben ut som en vägg fuktskadat trä i flera veckor.
Grym idé.
Verkligen.



Kärlek till er alla. Del 3 kommer kanske nån gång, men nu åker jag hem.

3 comments:

Gordon said...

Remembah! Remembah! Nostalgi på hög nivå, väl sammanfattat.

Anonymous said...

Åh, de första raderna gjorde mig riktigt nostalgisk! Kommer fortfarande ihåg den härliga känslan jag kände då vi, killarna i nian, hade fått nog av åttornas "käftande" och sprang runt genom skolan och snöbadade alla idiotiska åttor vi såg. Mot slutet liknade det nog mest en galen mobb och några åttor som faktiskt inte hade "käftat" strök med som collateral damage.

Kommer ihåg att en riktigt ful och kaxig jävel som vi kallade "MacGyver" pga hans gräsliga frisyr blev skitskraj (med rätta) och låste in sig på en toalett i typ en timme. Bäst var dock att vi hade lärarnas stöd och att vi fick bära ut de idioter som hade lyckats fly in i personalrummet...

Tyvärr blev snöbadning förbjudet dagen efter denna mytomspunna händelse. :(

Bollen said...

Thanks Gordy.

Olle: "Nostalgisk" är nog inte ordet jag skulle använda för att beskriva mina känslor kring den här perioden. Men jag är självklart glad om det funkar för dig.