Haha, okej. Film för 10-åriga tjejer är uppenbarligen även film för mig. Självklart var mina förväntningar lika lågt ställda som humorn i Hey Baberiba. Men fan, Förtrollad var riktigt kul att se. De börjar som nån slags superpastish på alla gamla disneysagor i stil med askungen, snövit och alla andra "passiv princessflicka med pipig röst behöver räddas av en bredaxlad (och här: skönsjungande) kille på häst". Så blir det och bröllopet stundar, men den svartklädda haggan (ja vad trodde du?) pajar hela skiten och slänger ned Giselle i en magisk brunn som skickar henne till New York, hennes kille Prins Edward hakar på och i samma veva blir filmen otecknad. Giselle träffar på den stele advokaten Robert som motvilligt låter henne sova på sin soffa. Ja men det klart att man tar in en främmande kvinna från gatan som yrar om sagoländer, häxor och troll. Inga konstigheter.
Det är så nära gränsen på något sätt, det är imponerande. Alla de här fällorna med muggiga könsroller och intolerant schablonisering kryssas snyggt förbi och blir parodier av sig själva. Sång, dans och klänningar sydda av gardiner. Töntighet i sitt esse vågar jag påstå. Äh, se den, den är jättesöt. Jättefin. Ta med din respektives lillsyrra på den för att undvika misstankar, även om det börjar bli lite coolt att bekänna sina guilty pleasures nu för tiden.
Imorgon: Bee Movie
1 comment:
Filmer där man själv ingår i målgruppen är faktiskt inte så förutsägbara. Det är ju dom där man är det som är det. Jag såg Short Cuts igår och det var en axelryckning, men Enchanted känns verkligen som något jag skulle gilla!
Post a Comment