Sent inlägg i hängdebatten

Adam Tensta (eller Adam Taal for reals) är inte direkt enkelspårig. Hans houseglättiga klubbmusik på plattan It's a Tensta thing är ingen självklar bas för rhymes om niggers, bitches och blunts.

Så för att göra musiken mer hipstervänlig rappar Tensta också (tight) om gamla tv-spel och transformersleksaker. Känn igen knepet från Kanyes "Stronger" där denne rappar om att han vill ligga med flator och samtidigt "samplar" Daft Punk - we can all relate more liksom.
Bildgooglar man Adam hittas flera bilder där han poserar med en gammal handkontroll från ett nintendo 8-bitars. Han kombinerar detta med skrikiga new-ravefärger och tryck, fast i hiphopmodell (kompletterad av en keps på sniskan), och en oklanderligt tidsenlig look är gjuten. Och javars, det känns väl okej.
Även om jag har svårt för att återvända till pojkrummets trygga lekmiljö dit Tensta själv verkar vilja dyka ner och romantisera ibland, så gillar jag den andra biten av It's a Tensta thing. Den som handlar om knark och ghettot då naturligtvis. Dock så har jag märkt av ett ständigt återkommande inslag på skivan. Det är en revolt mot förmyndarsamhället på högsta nivå, nämligen hårda örfilar mot åsikten om hängiga byxors icke-vara.

På andra spåret och debutsingeln "Bangin' on the system" pratas om utanförskapet om kommer med att bo i ett svenskt ghetto. Här listar Tensta en massa prylar systemet vill tvinga på honom vilket han, som den rebelliske förortsgangsta han är, fullständigt skiter i, men det viktiga här är hur han statear att ingen ska få berätta hur Adam Tensta ska klä sig:

"And they don't like us over there cus where we come from, how we speak and how we walk, just let em' know son. Cus' I ain't pullin up my pants for nobody man, An' we ain't lettin' no police ridin' king..."

I den nya singeln "My cool", som är en fett catchy dansgolvsbanger, fortsätter Adam Tensta att marknadsföra sin ställning i hängdebatten som något anarkistisk:

"Nodody belive it til' I made som crosses and I ain't never once pulled my pants up homie." Efter några snabba rader jag inte lyckades uppfatta kommer refrängen lite senare i låten: "They say the cool is all over me. That's my cool and I can't take it off (Ah-ah-ah far too cool, let's talk about that)..."

Det är dock i hitten "They wanna know" som Tensta delar ut en rejäl "käftsmäll i skrevet" (C Petter Granberg) till borgarsvennarnas tuktande dresscode:

"I tell it like it is, I got it from my mother. That's just the way wer're raised.
They wanna know why my pants aint low, what it says on my tee, why I dress like this fo'?. So I tell 'em "Fuck your dresscode!" Who am I suppose to pull my pants up fo'?"

Den intressanta frågan är naturligtvis vilken livstrött 30-talistlärare med manchesterbyxorna i armvecken, som ständigt skrikigt efter den unge Adam i skolkorridorerna att "dra upp byxorna!" och inspirerat Tensta till det upprorskap vi nu får ta del av?
Oavsett så behöver Jan Björklund allt motstånd han kan få, kanske i synnerhet pubertalt sådant.

Lyssna på Adam Tensta här.