Sunday, December 9, 2007
Listing 2007: TEVE
TEVE
Bäst:
Mad Men
Det var sämre förr.
Tell me you love me
Jag älskar dig!
Studio 60 live on the sunset strip.
Chandler i rätt sammanhang, dvs tillsammans med tänkande människor.
Californication
Det här med hjältar är inte så dumt ändå.
Sämst:
Upp till kamp
Mot vad egentligen?
Lost och Prison break.
Get lost, break your legs.
TV4
(Filmlistan återkommer snart i en mer utförlig och fakturaframkallande form.)
Labels:
2007,
alliansen,
Årssammanfattning,
Bäst och sämst 2007,
DN kultur,
Du Levande,
film,
humor,
Juno,
kritik,
Lars von Trier,
lista 2007,
Mad men,
Superbad,
Teve,
TV
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
TEVE
Bäst:
Curb your enthusiasm, säsong 6
Jovisst, och Sopranos. Jag tog dock bara nya serier. Förhoppningsvis är de här etablerade seriernas fans medvetna om deras existens. Dexter funderade jag på, men "Bäst" är lite att ta i.
Ja dexter är bättre än californiacation som var kul i början men blev bara mer och mer tråkigt för varje avsnitt.
Vad är det för skit som Viggo Mortensen har gjort? Visst, lite b-rullar i början av karriären, och den där jävla hästfilmen, men sedan? Har inte hört hans senaste album än, det är på väg hem nu, men det lär ju vara guld det med. Kommer iofs inte på alltför många bra filmer han gjort heller, men tycker ändå han är bra.
Och vadå nostalgitripp om This Is England? Du levde inte '82... Som att påstå att Elizabeth: The Golden Age var årets nostalgitripp.
Hela Sagan on ringen trilogin är ju inte helt lätt att glömma. "I do not fear death." *rysning*
Och jag tror inte att man måste ha upplevt en tid, ett mode eller en samhällsstruktur för att bli nostalgisk över det. Nostalgi handlar ju i grund och botten om längtan hem. Även om man inte upplevt dået så går det ju att längta dit. Fattar du?
Förtydling: Det går att känna sig hemma på platser man aldrig besökt eller i tider man aldrig levt. Det är ju fan halva nöjet med filmens medium.
Just ja, den hade jag ju faktiskt glömt! Haha, eller varför påminde du mig...
Jag förstår hur du tänker, men håller inte med. Det är klart att man kan känna sig 'hemma', både i tid och rymd. Typ "fan varför levde man inte '79 i NYC, vi skulle ha haft fetaste gänget och gett både Top Hats och Warriors smörj varje helg..." men det är inte nostalgi för mig.
Nostalgi (för mig) är när man doppar en madeleinekaka i lindblomste och minnen från sitt tidigare liv kommer till ytan.
Post a Comment