Kino

Idag lyssnade jag via nätet på Kino, Roger Wilsons nya filmprogram i P1. Och tja, det var väl typ intressant till 50%, kanske 65% om jag nu ska släppa till lite.

Bra var inslaget med Hynek Pallas och Clara Törnwall då de diskuterade vad som gör en samtida storfilm. Stjärnan eller själva konceptet? Exempelvis då Dreadlockretards of the Carribean som aldrig fungerat utan Johnny Depp, i motsats till filmen Transformers som helt bärs upp av sitt specialeffekter-för-att-sälja-leksaker-koncept.
Men själva rubriceringen "filmstjärnans död" kändes lite dramatisk och hade väl inte någon direkt stor verklighetanknytning, visade det sig när de snackade med lite filmfolk i Hollywood.
Sedan ringde Roger Wilson upp Jens Jonsson i Sundance, alltså regissören som igår debuterade med Ping-pong-kingen där borta och har Sverigepremiär på fredag här i Göteborg, Wilson frågade typ hur hans hotellrum såg ut och om han träffat Robert Redford. Det var lite snällkul, men det var inte direkt den där nya allvarsamma approachen som det snackades om i tidningarna. Alltså att programmet skulle vara seriöst, djuplodande, analytiskt. Men sedan följde ett aslångt reportage om Ava Gardner som jag inte orkade lyssna på.

Betyget blir det samma som på min senaste tenta, alltså G+, jag hoppas på viss uppryckning. Kanske var det bara lite typiska pilottendenser som spökade i första programmet.