Michael Haneke har gett det psykologiska våldet omsorg likt ingen annan, och det har framkallat tjocka klumpar av skräckgröt i min mage när jag sett någon av hans filmer (nu har jag tyvärr bara sett några stycken). Men som jag ser det så har han möjligheten att omdefiniera filmens formbegrepp och publikens verklighetsföreställningar (Inte minst i sjukt läckra Caché, sv Dolt hot) utan att den där oroväckande känslan försvinner, eller för den skull rubbar dramaturgin.
Nu ska han ju göra remake av sin gamla Att-angöra-en-brygga-gone-terribly-wrong i Funny Games, dock en engelskspråkig version. Peppen är förstås så löjligt jävla hög att den dött av en överdos för länge sen.
Tim Roth och Naomi Watts också, hur skulle det här överhuvudtaget kunna bli en dålig film?
skip to main |
skip to sidebar
Twitter
About Me
- Kristoffer Viita
- Stockholm, Sweden
- Jag är frilansande kulturjournalist. Bilden är tagen av paparazzi Festa Mysa Maila.
Kontakt
KristofferViita(at)Gmail.com
Resources
- Annika Flynner
- Caroline Hainer
- Copyriot
- CRFN
- Dunka Dunka
- Elin Grelsson keeps it real
- Emil Arvidson
- Emma Gray Munthe
- Fredagslistan
- Fuckstep-debatten
- Grovt initiativ
- Henrik Bromander
- Highbrow(sic)
- Hynek Pallas
- Ills 'n' Thrills
- Joel Josefsson
- Jonas Thente
- Kajsa Ekis Ekman
- Martin Gelin
- Nah right
- Santa Babylon
- Staffan B
- Vända kappan efter vinden
- Weird Science
- You care because I do
Blog Archive
-
▼
2008
(269)
-
▼
January
(30)
- Mobbade barn med Vampyrflickvänner och pingisrackets
- En enastående studie i mänsklig förälskelse
- Låt den rätte komma in
- The Touch, DJ Assault och DJ Funk på Berns
- Intervju med Sundancevinnaren Jens Jonsson
- You are legend?
- Recensioner från Göteborg filmfestival
- Honest to blog?
- Pre-Stockholmsnatt
- Johan Staël von Holstein: rond två
- En alien i magen
- Homoerotik är som damfotboll
- Kino
- Jag och ett gäng till på expressens sidan 4
- P3 GULD (och sagan om de två förfesterna)
- Second thoughts
- Fienden
- Pang i plugget
- Men ditt jävla...(maffig update!)
- Kieras stelnade nylle (och en studie i försoning)
- Strages skam och botgöring
- Dina 18 minuter hockey
- Makt och kontroll
- Kejvi och det ofrånkomliga finska arvet.
- 80?
- Haneke-pepp
- Edward freezorhands
- Sista låten med House Gang Series
- The Punisher of the lambs
- 2007 års viktigaste musik del 2
-
▼
January
(30)
5 comments:
Eftersom det är en shot-by-shot remake så är jag inte så särskilt pepp. Jag är inte särskilt någonting alls, jag kan lika gärna se orginalet igen.
Funny Games är hans äckligaste och mest inhumana film. Det är synd att det är den han tar till den engelskspråkande världen och inte Temps du loup eller Code inconnu. Eller 71 Fragmente einer Chronologie des Zufalls. Tycker jag. Som hellre ser Haneke som en humanist än som den dystopiker han rutinmässigt framställs som. Jag älskar de där filmerna för deras värme, skönhet, människokärlek. Funny Games gör mig mest illa till mods. Men det är antagligen meningen.
Staffan: Ja det var nog lite slarvigt av mig att utmåla alla Hanekes filmer som psyko-terrorepisoder, speciellt eftersom jag inte sett alla. Nu var det väl de två nämnda filmerna (Funny games och dolt hot) som jag hade bäst i minne. Förresten är det kanske bara dem jag har sett? Hur som helst så känns det som att beskrivningen passade in på just dem.
Och tja, du verkar tycka om fina filmer om kärlek och humanism och andra bra grejer och det är ju bara coolt. Men jag vet inte vad du vill säga riktigt, är det så att du tycker att obehagliga thrillers med hot och våld är sämre om de som "hyllar livet"? I så fall är jag inte riktigt game. Fast då är jag ju smått störd också. Förra vintern gick jag och lyssnade på soundtracket till suspiria och kände mig glad över att vara rädd.
Gordon: Ser din poäng men jag kan inte hjälpa att jag blev jättesugen på att se mer av de där tvålfagra killarna i pikéer. I'm totally gay for them.
Mja. Mer att jag tycker att det är synd att Haneke alltid utmålas som obehaglig på ett eh, negativt sätt. Som kylig. "Hyllar livet" vill jag inte kännas vid. Det låter som nåt gräsligt. De filmer jag nämner är inga feelgoodfilmer, det är fortfarande Haneke vi snackar om.
Post a Comment