Intervju med Sundancevinnaren Jens Jonsson

Dramakomedin Pingpong-kingen har i fredags öppnat Göteborg filmfestival. När jag träffar regissören och manusförfattaren Jens Jonsson har hans långfilmsdebut bara några timmar tidigare vunnit både "grand jury prize" i den internationella tävlingen och priset för bästa foto på Sundance filmfestival i USA, som bredvid Cannes är en av de största i världen.
Jens mobil ringer oavbrutet med folk som ville gratulera honom. Jonssons skratt är behagligt smittande när han i ett av de sex-sju samtalen ändå konstaterar att det kunde varit bättre...

- Vad gör jag på en svettig skybar i Göteborg när jag borde vara i Park City med alla Hollywoodkändisar? Så typiskt för mitt liv att jag är på fel fest när jag äntligen borde skåla med Tarantino och grabbarna!

Pingong-kingen behandlar en tämligen odemokratisk syskonrelation mellan de två bröderna Erik och Rille. Den senare överviktig och utan kompisar i rak motsats till sin populäre lillebror Erik.
- Jag tror att det här en film som klyver publiken, och därför var den ett ganska modigt val av juryn. Ämnet handlar om en pingisturnering under sportlovsveckan. Det är inga "racial issues" eller människohandel som några av de andra filmerna i sundance handlade om.

- Huvudkaraktären Rille befinner sig i ett läge där han känner att det inte spelar någon roll vad han gör eftersom amerikanarna ändå gör hur de vill. Så han har ju en ganska uppgiven hållning inför livet, med all rätt också, faktum är väl att alla ska inte bygga broar över kontinenter och vunna världskrig. Så det är ju frågeställningar som "finns det mening för mig ändå? Finns det anledning för mig att anstränga mig?" Och vad det får för konsekvenser om man känner att det är bättre på andra sidan.
När jag hörde att Pingpong-kingen fått avslag så många gånger från SFI var det första jag tänkte "men då måste den ju nästan vara bra". Hur tror du att sådana saker kan påverka mottagandet?
- Det är ingen jättekonstig film, men den har en lite speciell karaktär. Den kokar ganska långsamt och sen kokar den över i de sista 20 minuterna, och jag tror att det är en grej som kan dela publiken lite. Den tar en plötslig vändning och blir betydligt mörkare än vad man kanske är beredd på. Det är inte så att jag inte vill diskutera manus, jag kan absolut ändra om jag tycker att det blir bättre, men det är svårt om det är något som är hela anledningen till att jag göra filmen.

Du kallas ofta för "en supertalang", finns det en övertro för debutanter i Sverige?

- Jo exakt, jag tycker att det varit mytbilden om pojken på gatan eller poeten som man bara plockar in och tror att det ska bli en intressant film av det, när det egentligen är ganska hårt arbete och ett eget hantverk.



Fotnot: Pingpong-kingen har premiär den 6:e februari i Gällivare och får sedan nationell premiär den 8:e.

Foto av: mig.
Publicerad med bortredigerade pratminus här.