Monday, April 16, 2007

Entourage, s03 (Andra halvan)



Det smärtar mig att säga det, men första avsnittet efter pausen i säsong 3 (s03e13) var en mindre katastrof.
Till att börja med fanns ingen intrig att bry sig om.
Turtle och Drama ska fixa Vince födelsedagsparty och brottas med att få budgeten att gå ihop. Roligt sidospår: Dramas billboard på sunset är enorm men ingen känner igen honom. Halvkul tycker jag.
Vince och Eric träffar sin nya agent Amanda, en extremt färglös karaktär som jag hoppas försvinner inom en snar framtid. Detta är vad vi får veta om henne: Hon är vacker, hon bråkar med sin fd man om deras tillgångar och hon är väldigt lame när hon försöker ryta till ("Need a ride home? This town's not safe for a bitch").
Hela det första avsnittet stank av pilotepisods-osäkerhet. Precis som i första säsongen underskattades publiken och vi var tvungna att bli utbildade:

(Talandes om en film Vince är sugen på att göra)
- Sam Mendes is doing it.
- Oh great, I love american beauty!

Suck, vi VET vem Sam Mendes är. Men om det nu måste pekas ut vem han är genom att droppa en filmtitel kunde de väl använt något mer aktuellt som Jarhead t ex?
Till och med Jeremy Piven kändes som om han spelade Ari Gould på tomgång. Första avsnittet var som alla de typiska Entourageavsnittens känsla i ett och samma avsnitt. Bara en massa möten, tråkiga (där vi förväntar oss roliga) replikskiften) och nyansfattiga nya karaktärer som har svårt att bära upp killarna. Det är lite svårt att sätta fingret på vad som förstör mest, jag är dock lur på att det är bristen på aktivitet. Att dricka kaffe (Vince och Eric) och Hyra en båt (Drama och Turtle) är inget att bygga 22 minuter komedi kring.

Vilken tur att avsnitt nr 14 blev en så otroligt bra uppryckning. Här är alla i sina rätta element. Vince och Eric försöker styra upp en Parresa som Eric i hemlighet vill slippa så att han får lite kvalitetstid med sin tjej. Med andra ord är Vince i sitt A-game när han ska välja och vraka bland alla sina ragg = Roligt.
Eric måste försiktigt ljuga för både Vince och sin tjej Sloan för att försöka slippa en parresa = Roligt. (särskilt eftersom Eric alltid låter som om han har en klump gröt i halsen)
Turtle och Drama går till en hundpark med hunden Arnold för att ragga brudar. (redan här är ju alla kort rätt) Och tyvärr skadar sig tjejernas hund och Killarna måste sitta med "blueballs" och vänta på akuten för att kanske, kanske få ligga lite senare bara de håller uuut. = Skitkul!
Ari Gould försöker signa en tv-författare som är bög. Så han använder sin homosexuelle assistent Loyd som lockbete. Det visar sig att Tv författaren Jay ("Call me Jay, "Mr Lester" was my alcoholic Father") kräver att Loyd får betalt i natura. Ari måste rädda honom innan det är försent och blir misstagen för att vara homo inne på Jays private gayklubb = Mycket roligt.

Alltså: Ingen nervig pilotavsnittskänsla i avsnitt 14. hoppas det fortsätter i storhetens tecken.

Edit: Konflikt uppstod direkt efter att detta Inlägg postats and went somthing like this:

micke: Du bortser ändå från konceptet som det håller...det är ju lätt att säga "vi minns, vi vet" när man ser det igen... och det är ju lika enkelt att vara enspårig och bortse från andra delar av publik som det riktar sig till.
micke: själv finner jag en viss förtjusning i att få karaktärerna vara "good old" ett avsnitt, så slipper man jobbiga cliffhangers och eventuellt problem...det blir feelgood ett avsnitt. Vilket såklart hbo också gör med flit, för att man ska hitta tillbaka. inte börja för snabbt utan låta alla känna "ooh såhär var entourage, måste ha mer"
Kristoffer: Fast egentligen ser jag inte hur det första avsnittet tilltalar en oinvigd publik mer än det andra?

micke: Det presenterar nya karaktärer bra, det bygger långsamt upp en linje som säsongen ska gå på och framförallt så lär man känna relationerna, vilket inte skedde i andra avsnittet.
Kristoffer: Programmet måste ju utvecklas och inte stå och stampa i gamla hjulspår, då blir det ju bara trist även för nya tittare, den känslan av "redan använd" lyser igenom. Första avsnittet i säsong 02 var väl mycket bättre som jag minns det...

micke: men det kommer ju alltid igång, så här är ju varje säsongspremiär.
Kristoffer:
Jo det kommer igång och det är ju hela poängen med blogginlägget
Kristoffer: Vad handlade förra säsonmgspremiären om?
micke: aquamom typ
Kristoffer: Ah just det, men det var ju ett bra avsnitt också, waaay bättre än det här
micke: nä. för du flamar uppenbar plot. och det tycker jag gör dig nyanslös.
Kristoffer: Flamar?
Kristoffer: "Nyanslös" är bara nåt uttryck som inte har med diskusen att göra, som att säga att någon är pretto för att de använder svåra ord. Om inte så vill jag att du motiverar det hela bättre. Jag efterlyser alltså en tydlig handling i avsnittet och inte bara en presentation av karaktärerna vi redan känner (väl). detta är ett nyanlöst argument why?
micke: Men det är ju fullt meningen att kringgå en tydlig handling. VI känner dem väl, men avsnittet var inte bara gjort för OSS. vilket jag inte känner man kan utgå ifrån viden säsongspremiär
Kristoffer: jaja men då har vi bara olika uppfattning där. Jag tycker nämligen att man kan sluta flörta med en de som inte sett serien, den är trots allt så pass stor att det inte behövs.

Peace Mike!

2 comments:

Caroline Hainer said...

Har aldrig gillat den där skitserien. So shoot me.

PS. (Inte förknippas väl Sam Mendes med någonting annat än American Beauty? Oavsett vad han gjort på senare tid)

Kristoffer Viita said...

Hårda ord här, vågar jag fråga vad du ogillar så mkt? :-)

Jo du har rätt om Sam Mendes och det var precis det som störde mig med avsnittet. Att de var tvungna att påpeka för publiken att "om ni inte visste vem Sam mendes är: så är det killen som gjort american beauty". Därför menade jag att de kunnat ge ett annat exempel, typ Jarhead. En liiiiten utmaning bara.