Scener ur ett manligt tonår.

Klockan började närma sig 22 när Rufus tittade på sitt fula armbandur han fått av gamla mormor i julas. På fritidsgården "Fisten" var denna period mellan 22 och 23 så nära vargtimmen man kunde komma på en lördagskväll. Det var timmen då drog och alkoholpåverkade ungdomar ibland ramlade in på gården med både gråten och kräkset i halsen och skrek efter sina mödrar. Men den här kvällen hade alltså ingenting hänt ännu. Vid tv-spelhörnan satt Rufus. Han var en liten kille, snart 15 år med pubbeluggen varsamt modelerad med billigast tänkbara hårvax. "Djävulens frisyr" som hans mormor skämtsamt brukade säga lite. Lite disträ stirrade Rufus bort mot biljardborden. Där stod Tommy och spelade. Tommy var en halvtjock kille med viss obalans i sitt hormonsystem, detta tillsammans med taskigt utvecklad empatiförmåga gjorde Tommy till den självklara ledaren. Han var klädd i nikepannband på huvudet, hade en stor huvtröja med tryck av Tors hammare över sin lönnfeta buk (tack vare mammas dagliga godispengar) samt mjukisbyxor över de smala bleka benen, dels för att dölja den underutvecklade muskulaturen, men mest för att signalera en attityd avhey, who gives a shit? liksom.

Tommy pratade högt, ja han nästan skrek. Rufus tyckte att det var lite konstigt med tanke på att musiken (som ikväll var Iron Maiden) var satt på rimligtvis låg volym för att vara Fisten.
Tommy höll en lång och framförallt hög utläggning mellan sina stötar om en av de äldre kvinnliga lärarna på skolan och varför Tommy tyckte att hon var "en fet grishora".

Tidigare på dagen hade Tommy fått ett dåligt betyg på ett prov som han inte pluggat till, och ansåg sig därför ha blivit orättvist behandlad. "Hon är en heterosexuell jävla fitta!" fortsatte Tommy och försökte se så nonchalant ut som möjligt när hans biljardboll flög all världens väg efter en missbedömt hård stöt. Hans medlöpande Entourage: Lill-Kalle och Rille som hitills troget instämt "ah visst, hon är dum i huvudet den feta kärringen" tittade nu på varandra lite frågande. Skulle de våga säga något? Nej det skulle de inte.
Gissningvis trodde Tommy att "Heterosexuell" var synonymt med nekrofili eller pedofili eller annan lite grövre perversion. Tidigare under kvällen hade han bevisat att han behärskade begreppet homosexualitet då han kallat en två år yngre skolkamrat för "lillbögen" och sparkat honom mellan benen, detta för att "lillbögen" inte ville låna ut sin mobiltelefon till Tommy. Lill-Kalle och Rille kände sig inte i position att rätta Tommy. Istället började Lill-Kalle sjunga med i iron maidens "run to the hills". Det gick sådär. Eftersom hans ännu dåligt utvecklade stämband inte tillät honom att ta de djupa toner han försökte uppvisa så blev han genast förlöjligad av Tommy: "Haha! du låter ju som en liten oknullad fågel."

Det här med Iron Maiden var för övrigt en ganska unik händelse på Fisten. I Normala fall fanns på gården en äldre kvinna som censurerade den här typen av musik. Men ikväll hade ansvaret lämnats helt till Ben. En lång och undernärd 29-åring som alltid bar samma kläder. Farsans gamla 501:or, en t-shirt med kommunalt tryck av typen "friskvård" eller "Pigg och glad" i osmakligt typsnitt eller någon marknadstisha som "Bevara negerbollen" eller "vältränad". På huvudet hade Ben alltid sin keps från flygvapnet. Kanske närde han en dröm om att en dag arbeta där uppe, i luften? Hur som helst så var Ben inte särskilt liberalt inställd till öppen invandring och berättade mer än gärna för tonåringarna om hur han blivit brutalt rånad i Stockholm av ett "turkgäng". Den lille killen Rufus sittandes bland tv-spelen, hade hört Ben berätta historien tidigare och han hade lagt märke till hur detta "turkgäng! alltid blev större för varje gång Ben berättade om dem.
Hur som helst var Ben ensamt ansvarig för fritidsgården kvällen till ära och detta skulle firas med lite av hans favoritmusik.

Rufus satt tyst och betraktande kvar vid tv-spelshörnan, fortfarande med blicken borta på biljardmatchen. Rufus hade inte velat gå till fisten ikväll, eller någon annan kväll heller för den delen. Fisten var en del av skolan, något inte Rufus hade så mycket till övers för. Helst av allt skulle Rufus bo på en ö tillsammans med fem 19-åriga älskarinnor och en polare att lira lite counter-strike med. Nu bodde han i ett litet rum tillsammans med sin nypubertala lillsyster som alltid låste in sig på deras rum för att skära sig i armarna. Men detta var ändå en miljö att föredra framför skolans kontinuerliga kränkningar. För en vecka sedan hade Rufus blivit så hård smaskande örfilad att han fått en mildare hjärnskakning. Skolan var alltså inte Rufus Favoritmiljö, men det var hans vardagsmiljö och han hade således vant sig vid ett visst mått förnedring, han var liksom inte särskilt skraj längre.

När biljardpartiet var över, som Tommy vunnit för att Rille spelat sämre än han brukar, Så byttes musiken till The black eyed peas. Någon hade fipplat med stereon. Ben hade antagligen gett med sig och låtit en av småtjejernas tjat gå igenom. Detta glädde inte Tommy nämnvärt och när han hittade en 50-öring på golvet plockade han upp den och kastade den på Rufus. Sedan spottade han föraktfullt: "köp dig ett liv" , utan att ens förvänta sig ett svar. Tommy började gå iväg (kanske för att rätta till problemet med musiken), när han hörde Rufus svara: "Oh, grymt. Nu har jag råd med ditt liv OCH ett tuggummi".