Wednesday, August 15, 2007

This is England, yes.



Regi: Shane Meadows
Premiär: Fredag 17/8


1983, ett skitigt England, under pågående krig och allmänt hårda tag:

This is England är, till att börja med, ett riktigt schysst gängdrama. En liten kille som går från att hänga med snälla skinheads, de som förkastar översittare, lajjar runt med luftgevär, spexiga peruker och är allmänt sköna typer, till att hänga med fel sorts skinheads: de som suttit inne, vill reclaima ordet "England" och hotar pakistanier med machetes.

Shaun är liksom 12 år och fattar inte bättre. Han söker efter en fadersdfigur och då verkar den stora buffeln till neo-nazi vara ett bra alternativ. Det är som bekant lättare att hata än att älska och Shaun manipuleras till att rikta sin ilska och sorg (som bubblat upp efter faderns död i kriget om falklandsöarna) mot invandrare. Det är snyggt att filmen skildrar en viss tidsperiod där det inte händer så mycket, allt ligger liksom och kokar. Med facit i hand är det riktigt smart att göra så här, vi vet att skinheadsen kommer växa till en större farligare och mer främlingsfientlig rörelse, och att visa upptakten under så här "hemmiga", liksom familjära förhållanden, känns jävla smart och realistiskt.
En tårtbit spännande gotta.

Filmen är ett fantastiskt tidsdokument över det fattiga 80-talets England, skitigt klotter överallt, Thatcher i bakrunden på radio och TV. Samt det helt fantastiska modet. Dr. Martens, Merc, Lonsdale, Brutus, Fred Perry, Ben Sherman Loake, Levi's... Pikéer, skjortor, kängor och fula jeans överallt. Inramat av schyssta betongväggar och slowmotion-montage till baktaktsversionen av "Louie Louie", jag hade varit helt okej med om de bara gjort en schysst musikvideo.

Edit: Det enda som känns lite negativt, just för att de lämnar slutet så öppet, är att alla jag såg med rakad skalle efteråt fick mig att tänka "Åh nej, shit. Där är han, fortsättningen på filmen, hjälp!" Att jag själv har rätt kort snaggat hårt gjorde inte känslan bättre. Tack som fan för att man numera ser ut som en nazist, iaf i ögonen på någon som precis sett filmen. Cheers really.

6 comments:

chops said...

Det är en fantastisk film och tydligen är det Meadows självbiografi. Men ändå, 1983 lyssnade engelska skins på Last Resort och 4 Skins. Vet förstås inte hur det var i den här byn, men det känns lite fel med ett så politiskt korrekt soundtrack.Även om det självklart är grymma låtar.
I och med Falklands så var hela den engelska punkrörelsen extremt politiserad. Även att vara opolitisk, något som Oi-rörelsen hela tiden hävdade sig vara, betydde något. Vore konstigt om det inte var så i just den här byn. Fan, till och med på Tuna var det så. Fast det är klart, jag kanske såg på det på ett annat sätt och blandar kanske ihop deras grej med min egen.
Iofs, så speglar kanske den här rock steady-fäblessen gängets liksom utomvärldsliga tillvaro: smällen när nassen dyker upp blir desto kraftigare. Men jag vet inte. Och skit samma. Bra film, riktigt bra.

Kristoffer Viita said...

Att det politiska elementet i rörelsen saknas är nog ganska medvetet. Det är ju inte särskilt mycket i dramaturgn som bygger upp naziviben heller egentligen. Det är det jag gillar mest, at de inte behöver visa värsta mega-upptakten med skins som vrålar sieg heil för att man ska haja. Vi fattar ju att det är på det spåret. Jag tycker att fokus med all rätta ligger på karaktärernas relationer och känslostormar, som hintas vara en produkt av det ängliga politiska klimatet. Det är skönt att de inte skriver ut det så mycket, är väl vad jag försöker säga.

Joel Josefsson said...

Först klottrar Patriot.nu ner hela Hägerstensåsen och nu sitter This is England-affishen precis överallt. Visste väl att nånting inte var bra när en invandrarkompis kallar stället för "svenneförort".

chops said...

Men ändå, jag sa väl det en gång, jag hatar anakronismer om de inte är typ ironiska. Antingen kör man på det eller inte. Var det inte nån Jarmanfilm där romarna hade armbandsur? Då är det ju grymt. Och fler filmer med Oi-soundtrack öh.
Och jag jhatar inte anakronismer per se, jag hatar när jag ser något som ingen annan ser,. Då tror jag att jag håller på att bli galen. Eller vänta, just ja. Det var inget.

Kristoffer Viita said...

Joel: Nae, om din kompis ser filmen kommer han förmodligen vara lika skraj får semi-rakade skallar som mig efteråt.

Alkberg: Haha! Vad var det för film? Låter ju ju helt underbart. I och för sig var det ju inte särskilt nderbart i svenska filmen Gangster (som utspelas i nutid) när alla pratar i gamla telefoner och kör omkring i gamla veteranbilar. Helt värdelöst. Men det kanske är omvänd anakronism?

Joel Josefsson said...

Jag har inte sett den men är rädd ändå.