Konstskoleparty

Var igår på konsthögskolan Valands avslutningsfest i Göteborg. Festen var benägen i något som heter Berg 211, även kallat "Grottan". Det var lite segt till en början även om DJn spelade en låt från Soundtracket till John Carpenters Escape from NY för ett tomt dansgolv (Behöver jag förklara at jag blev kär i henne?). Vi önskade dessutom Ross ross ross med SebastiAn men fick inget där.

Konstskoleeleverna hade alla på sig kaninmasker och en norsk tjej med rött hår som bor i sin ateljé kletade fast en neonfärgad kaninkontur-bild på min arm.

Senare på dansgolvet i en groggy dimma av öl och housemusik knackar en tjej mig på axeln. Jag känner direkt på mig att hon är en konstskoletjej.
Hon är ganska liten och söt. Har på sig vita spetshandskar. Hon tittar lite underligt på mig. Som en blandning mellan sur och flirtig. Jag kan inte fastställa vilket.

Tjejen: - Alltså jag vill bara säga att din kanin, den är så jävla ful.
Jag: - Jaha?
Tjejen: - Ja alltså den är bara så provocerande jävla ful
Jag: - Vad är det som provocerar dig med den?
Tjejen: - Det är liksom hela dens väsen.
Jag: - Va..?
Tjejen: - Hela dens väsen!
Jag: - Aha...

Jag tittar på henne länge, i ögonen. Och jag förstår verkligen inte vad hon vill att jag ska säga.

Jag: - Ja... Så kan det vara.
Så vänder jag mig om och dansar vidare, men jag ser i ögonvrån att de där spetshandskarna är självlysande i dansgolvets belysning.

Alltså, bara en fråga: Whatever happened to "You look good tonight, may I have this dance?" Va?

Och jo: PS. Vad är prylen med allt detta par-bögande? Nån måtta får det vara, vissa fixar det utmärkt (Linus L), andra ska "mysa" i hemmets lugna vrå (Linus P) och vissa ringer mig inte ens tillbaka (That means you NILS). Wtf?

Edit: Känsliga läsare varnas för att klicka på kommentarerna.