Bristande Intresse

Oj, höll nästan på att glömma att det är biohelg igen. Här är min recension av Bristande Bevis, på engelska: Fracture.

Betyg: 3

En svartsjuk gubbe (Anthony Hopkins) skjuter sin fru, erkänner mordet och väntar på rättegång. Detta borde ju vara rena saftkalaset för en ung åklagare med 97 procent fällande domar.
Fel där, klart att den beräknande psykopatgubben - som väljer att företräda sig själv - kokat ihop en elak konspiratorisk gryta av försvinnande bevis. Dessutom har han anlitat en privatdetektiv för att spionera på den unge åklagaren Willy (vilket perfekt namn för en sårbar tönt med lantisdialekt).



Ambitionen är på medelmåttig nivå, men nog lyckas de peta in ett par amatörpsykologiska scener här och var.

När jag stannar upp med nosen i vädret är det en tanke som slår mig: visst luktar det lite lamm?

Jodå, thrillergenren hade sin peak på 90-talet, främst tack vare När lammen tystnar, och är numera en etablerad genre. Trots detta dyker det ibland upp historier som vill efterlikna det gamla mästerverket men i det här fallet snarare når en nivå jämställd med valfri John Grisham-historia. Det är rättegångsdramatik, bevispusslande och svartsjukedrabbade kärleksaffärer i dunkel belysning.

Bristande bevis har i alla fall en väldigt kompetent rollbesättning. Anthony Hopkins vet sin plats, han är ju numera ganska typecastad som obehaglig och intelligent sadist. Ryan Gosling Oscarnominerades för sin roll som missbrukande lärare i Half Nelson och är alltid imponerande. Egentligen för duktig för den här filmen, rutinerad independentskådis som han är.



När jag var yngre kändes tv-tittandet angeläget vad som än visades. Jag satt i soffan och glodde när TV3 visade värdelösa filmer direkt producerade för TV, med skådespelare som vid bästa förmåga presterade på såpanivå. Trean hade svårt att sätta en positiv etikett på de här filmerna och nöjde sig således med att varje vecka stolt presentera "onsdagsfilmen". Titlarna är vad som underhöll mig mest. De var slapphänt översatta från engelska och kunde ha fåniga namn som "Dödlig fälla" eller "Farligt förflutet".

Så hur tror ni att tankarna flyger när jag läser en titel som Bristande bevis?

Synd, den förtjänar faktiskt lite mer respekt än så.

(Publicerad i NSD 01/09-07)