Var ute och promenerade i Haga, i fina Göteborg en sval höstkväll. I en korsning på haga nygata står ett stort gäng med kids. Kanske är de 12-13 år, inte äldre. De ser liksom fortfarande ut som att deras mödrar klär dem. för stort, kanske storebrödernas gamla tröjor. Jag och min vän Linus vandrar genom folksamlingen. En en pojkarna, en kepskille, lägger sig ner på mage framför oss så att vi tvingas kliva över och förbi honom. En mörkhyad pojke med framträdande harmynthet imiterar en mongoloidröst (han är väl inget riktigt mongo?) när han tar ton mot oss: "Hallå grabbar, har ni en cigg eller?". Utan att stanna svarar jag irriterat att "NEJ, vi är inte rökare". Vi känner av stämningen, något är inte helt rätt.
När vi kommit förbi folksamlingen märker jag att en av småpojkarna fortsätter följa efter oss. Han går läskigt nära, bredvid mig. Han är säkert ett halvt huvud längre, har stora bylsiga urtvättade kläder.
Killen går med båda nävarna knäppta nere vid höften vilket gör det svårt att se om han gömmer något i sina händer. Samtidigt som vi upptäcker att han stalkar oss så hör vi hans polare garva några meter bakåt. uppkäftige grabben frågar mig: "Jag vill vara med dig,kan inte vi gå hem tillsammans?", han fortsätter med olika variatoner av samma fras. Gör det med ett tillgjort ömkligt tonfall i rösten, (är detta en väldigt slarvig antydan att jag skulle vara bög?).
"Jo men kan inte vi gå hem och ha sex..?" Vädjar killen provocerande patetiskt, samtidigt som hans kompisar 10 meter bakom oss skratar ihjäl sig.
"Nej, stick för fan!" Försöker jag några gånger innan jag tacklar till killen i axeln, nu har han nämligen börjat trycka sig mot mig. "jag vill bara gå hem med dig" lipar killen retsamt och fortsätter pressa upp sig mot min sida.
Så händer en underbar grej.
Linus, som går ungefär en halvmeter framför mig och lillkillen, vänder på huvudet, koncentrerar sig i en halv sekund och spottar sedan saftigt och rakt på pojkens för stora adidaströja. "Dra nu för helvete!" väser Linus så fort loskan är levererad. Killen blir så avväpnad att han helt stannar upp och hoppar tillbaka flera meter. Så sweet, en kalldusch if I ever saw one. När vi hunnit iväg ungefär 50 meter hör vi killen ropa efter oss: "Din jävla fitta, fega fitta! Så går du bara iväg! Din fega fitta!".
Så här i efterhand känns det som att han lika gärna kunnat ha haft en kniv i handen. God damn, pro-life människor vet inte vad fan de snackar om. Den här killen var en solklar levande abort (som nåt ljushuvud i Vice uttryckte det).
PS. Om någon är intresserad kan ni läsa en pågående liten filmduell mellan mig och typ tre till borta hos Mattias Alkberg. Bråket handlar om danska Dogmafilmen "Festen" VS Lucas Moodyssons "Ett hål i mitt hjärta".
- Scrolla lite längre ner på sidan för att hitta diskusen.
4 comments:
Oj. För snart fmton år sen, efter en jämnårig kompis trettioårskalas, var jag vid tvåtiden på natten på väg hem från Odenplan till min dåvarande bostad. På Hagagatan märker jag att ett gäng killar i fjorton-femtonårsåldern går efter mig.
De passerar mig och bekräftar den där känslan man har: de stoppar mig och en av killarna riktar några taffliga karatesparkar mot mig. Jag backar några meter och tänker att jag ska ta skydd vid ett kralligt tidningsbud nåt kvarter bakom. Jag tappar cigarettpaketet jag har i bröstfickan på min jeansjacka. En av killarna tar upp det.
"Får jag en cigarett?" frågar han. "Visst", säger jag och tror att de leker nån slags mind games med mig: att de när som helst ska spöa skiten ur mig.
Men killen ger mig cigarettpaketet. Jag frågar "vad gör ni? Varför hoppade ni på mig?"
"Vi tog fel", sa en kille.
Så går jag och när jag rundar hörnet på kvarteret börjar jag springa och springer ända hem utan att titta mig om: trycker igen porten efter mig, övertygad om att de följer efter.
Så här långt efteråt tycker jag att det är märkligt att jag blev så rädd samtidgt som jag tycker att det är helt begripligt att jagblev så rädd. Det är en dubbel känsla.
Märkligt sätt att fråga efter cigg, tänkte jag då. Jävligt äckliga sätt att bli muckad med i båda fallen. Vill de fajtas kan de väl bara lappa på en utan att köra psykterror innan. Bra att jag slutade röka.
Shit, otäck historia. Intressant pryl det där med kids som verkar vilja slåss fast de inte vill det. Alltså ibland gör de ju det.
Kanske är det så att de är så fuckade i skallen och får hybris när de är ute i grupp. De lever ju väldigt kontrollerade liv när de är typ 15, så då är det kanske lätt att freaka loss när man bjuds lite frihet. De försöker väl skaffa sig vad de har minst av: Makt.
Jag upplevde det som ett slags kontaktsökande. Men det var långt efter att rädslan lagt sig. Det här var också i en period när det var mycket ungdomar som hängde vid McDonalds på Sveavägen och liksom "inne" att råna folk på bakgatorna. De ville väl försöka men pallade inte helt enkelt. För mesiga:-)
Har faktiskt aldrig fått spö i hela mitt liv. Hittills. Och då har jag ändå varit punkare i slutet av sjuttiotalet och new romantic-figur i början av åttiotalet. Ta i trä.
Skoj att se att någon från Kulturstudier finns i bloggvärlden. Intressant inlägg dessutom, jag har hört folk som råkat ut för i princip samma grej i Haga. Det är troligtvis en sjukdom. /Sebastian
Post a Comment