Red eye

Recension: Ett öga rött
Regi: Daniel Wallentin
Betyg: 2

Det här ska sägas direkt: Jag har inte läst boken. Jag kan inte göra en rättvis bedömning av hur litteraturen har behandlats under processen till att den blivit film.

Dock beskrivs filmatiseringen som "fritt inspirerad" av Jonas Hassen Khemiris roman, så vi får väl anta att regidebuterande Daniel Wallentin tillsammans med manusförfattaren gjort vissa utsvävningar.


Halim bor i förorten där ord som polis, flagga och tjej heter Grisen, fladderflaggish och guzzilago.

När hans mamma dör av en muskelsjukdom gör sig pappan av med alla gamla ägodelar och börjar i stället lyssna på Ulf Lundell med syftet att försvenska sig själv och sin son. De arabiska lektionerna i skolan läggs ner och Halim söker sig tillbaka till förorten där en senil gammal kvinna får spela rollen av andlig ledsagare. Tänk Kung-fumästare i burka plus vårtor and you get the picture. Hon lär ynglingen att hata Sveriges integrationsplan. Menar att alla blanketter i Sverige är extra krångliga för att hålla invandrare borta från de välbetalda jobben.

Samtidigt utvecklas en skolgårdsnaiv kärlekshistoria som egentligen inte leder någonstans annat än till lite slagsmål med en estetisk krulltott som stöter på Halims span Jasmin. Som för övrigt är en rätt slarvigt skriven karaktär. Hon blir ett tomt skal för Halim att bygga upp i sitt huvud. En hyllning till kvinnan som ren, okomplicerad, tråkig och moraliskt korrekt. Känns ju halvfräscht.



Halim är alltså precis som alla tonårskillar, förvirrad. Förmodligen dubbelt så mycket eftersom han hela tiden slits mellan två kulturer. Och precis som jag själv gjorde som ung, slår han sönder knogarna på en trädstam för att han inte vet var han ska göra av all ilska.

Sådana scener känns rätt ordentligt.

Men när alla hans revolutionära tankar mynnar ut i nåt slags missriktat hat mot Mikael Persbrandt samtidigt som den tjocka pappan cyklar omkring i ett snötäckt (!) Stockholm och ångestladdat skriker efter sin son, ja då har jag nått min gräns.


Recension publicerad i NSD 07/09-07