Jahapp. Så blev det fiktionell Stefan Jarltrilogi av andra delen i Peter Birros Upp till kamp, de kallar oss göteborgsmods eller vafan nudå? Assholet till langare hette till och med Kenta. Kom igen herr Birro, lite fantasi? Det känns riktigt osoft utan en enda ny idé i knarkmisärstoryn som huvudkaraktären Tommy sugs in i. Jaaaa där sitter den obotlige drömmaren och spelar gitarr i kalsongerna precis innan han tar sig en överdos. Dumjävel.
Så blev det ju en del politik också, eller tja. En massa fula tröjor och piprökande vänsterfundamentalister snarare.
"Är det inte lite småborgeligt med parförhållanden?" - Så okej, viss distans åtminstone. Och ingen tydlig politisk vinkling på serien , även om det säkert är svårt för alla gamla stötar att inte romantisera sönder varje lite tidstypisk detalj, således också FNL-mötena.
Jag intervjuade min mamma efter första avsnittet. Prylen är att hon var mods på den här tiden och bodde i Göteborg. Det är förmodligen därför jag inte pallar att titta på serien. För att det är så mycket nostalgi för henne. Hon berättade att hon "var på cueclub säkert tre-fyra gånger i veckan". samt att hon ibland tiggde ihop pengar till inträdet, en gång när Fleetwood mac spelade. Ganska gulligt egentligen, men gulligt hör som bekant hemma i fotoalbum och dammiga byrålådor. Inte i en svindyr svtproduktion. Om Hendrix har lirat på cueclub minns hon inte riktigt, minns någon annan?
Så här är det: allt min mamma tycker är bra, tycker jag är dåligt. När hon fixade Amy Winehouse platta "Back to black" efter att Mona Sahlin spelat den i sitt sommarprat var detta en dubbel indikation på att mina öron aldrig mer skulle lyssna till "rehab". Att Upp till kamp är precis vad mamma och andra 40 och 50-talister önskat sig länge och nu firar lilla julafton till gör att jag har väldigt svårt för det.
Alltså, det är faktiskt inte ens spännande. Då går det ju inte? Varför fortsätter jag titta? Jag vet inte, men jag kommer förmodligen se allt.
7 comments:
skit i att se resten. det är du inte värd!
skit i att se resten. du är inte värd den med ditt trånga sinne.
Jag har aldrig varit så här lättad över att min pappa var kristdemokrat på den här tiden!
"Så här är det: allt min mamma tycker är bra, tycker jag är dåligt."
Men väx upp för helvete.
Obs skämt. I ton, men inte helt i innehåll.
Jag förstår att du generaliserar, men det ÄR ett fånigt påstående och du verkar vara grymmare än så.
Matti: Damn, trodde inte att nån skulle ta det där på allvar. I övrigt har du ju rätt. Det är en grov generalisering med lite underhållningsvärde. Klart fan att jag inte förkastar något bara för att morsan gillar det. Hon är t ex den enda vän jag har i min kärlek till Sopranos. Alla mina andra polare kollar ju bara på The Shield och sånt strunt. Däremot så vet hon knappt vad hiphop är mamma, så att upp till kamp är en nostalgitripp för henne stör mig, eftersom det inte är någonting för mig. Då är det ju bara en nostalgitripp och inget mer. See?
Joel: Haha!
Benny: HAHAHAHAAH!!!! Och så har du ett Y-namn också? hahaha! För bra för att vara sant.
kompis,
hade en sån dag bara. var in och gnällde på lite olika bloggar. det kändes mycket bättre sen. inget personligt. och jag älskar sopranos.
Matti: No worries, gangsta.
Post a Comment