Saturday, September 15, 2007

Höstlegender




Sommar suger. Man går hela tiden runt och hoppas på nice väder så att man kan tanna sina små ben och spana in chicks ute på Saltholmen. Detta medan man sippar på en flasköl och känner sig som kungen av Kungsan. Som ett svin helt enkelt, ett nöjt svin.
Som bekant så krossas alltid de här pojkaktiga drömmarna så fort man tittar ut genom fönstret en julidag och inser att det regnar, precis som de flesta andra dagar. Sommaren är som en smal indie/arthousefilm. Innan jag slagit på den har jag så stora förhoppningar att det inte spelar någon roll hur bra filmen är. Jag lär ju ändå bli besviken på eller annat sätt.

Hösten däremot, är en årstid där jag vet vad man får.
Jag vet att det kommer vara kallt och trist, det kommer att regna och alla tjejer kommer att le mycket mindre åt mitt tilltagande bleka ansikte med ringar under ögonen. Men ibland så kommer en solstråle, och då är det bara att känna sig överraskad, tacka och ta emot. Ja man skulle kunna säga att hösten är som sportfilm. Man vet att den kommer suga, men jag är precis som vilken liten mobbad scout som helst: Väl förberedd, och då kan man ha tur.

I Invincible spelar Mark Wahlberg all-american-guy Vince Papale. En 30-årig deltidsjobbare och stort fan av Philadelhialaget Eagles. Vince hankar sig fram som bartender och spelar lite football med sina boys på kvällarna. Självklart kommer han hem till en supertorr fru som inte förstår varför han måste spela football när de har räkningar att betala. Det är naturligtvis meningen att vi ska hata henne efter hennes enminutsperformance, dum brud som inte hajar sport liksom. Inte helt otippat lämnar hon Vince i en klassisk scen då han kommer hem och hon har snott alla prylar och bara lämnat en lapp som hej då efter fem års äktenskap. Så kallt! Haaha.

Plötsligt och mot alla odds får Vince en chans ett provspela för sitt favvolag Eagles. Hallå han är 30, kommer ju aldrig gå? Jo det kommer det. Det är ju babyface-babyvoice-berg-av-muskler-Marky-fucking-Mark vi snackar om här. Filmen blir sedan en resa mot toppen för Papale. Samtidigt utvecklas en sidohistoria när han träffar en ny tjej. En tjej som naturligtvis ler hela tiden och älskar att prata om football. Det finns bara ett problem, hon är en giants-fan, ÅH NEJ!

Det som är skönt med Invincible är att laget Eagles inte utmålas som en kamratlig enhet där alla skriker "alla för en!". Vince är utfryst av resten i laget och egentligen fattar jag inte varför. Motiveringen för den ständiga mobbningen är typ att han är gammal. "Hey paps, this aint highschool!", till och med nyhetsuppläsarna bidrar till åldersfascismen: "This team needs players right now, not 30 years old bartenders.".
Men det funkar fan ganska bra, eller så är det bara jag som gillar nytänket i att skrota hela "vi ska arbeta tillsammans som ett lag"- prylen, Förmodligen eftersom det är så orealistiskt. Det finns liksom inget lag utan hierarkier och översittare.

Fan vad jag tjatar om sånt där, så det är bara att vänja sig cus it's not going anywhere else.

Amerikansk fotboll är en sport som är rätt tacksam att göra film på. Om du någonsin sett sporten på TV vet du vad jag snackar om, det är svintråkigt. Det är stillastående i flera minuter och ungefär 20 sekunder action innan det är paus igen. Boooring. Men gör man film så finns det ett gammalt trick att använda: Slow-motion. Något som Any given Sunday tog till extrema höjder med alla sina akrobatikövningar i luften, det var nästan förvirrande när det såg ut som att man tittade på konståkning vissa sekvenser.

Hur som helst, detta betyder ju att en film om football kommer att vara 100% mer underhållande än sporten är på TV, vilket kanske inte säger så mycket men det är åtminstone att börja på plus.

För att ytterligare förstärka manlighetsdosen så smeker kameran inte bara Mark Wahlbergs fetpumpade överkropp utan även spelarnas tighta rövar, så ofta den kan faktiskt. Det är liksom ass, ass, ASS!
En fråga där: Finns det egentligen någon uniform i sportvärlden som smickrar den manliga kroppen mer än den hos en amerikansk fotbollspelare? Bögtighta, vita byxor och axelskydd som förstärker hardbodylooken tillsammans med en hård suspe som ger det manliga könet en ordentlig boost. Är det kanske därför sporten är så trist, för att den är ytlig? Who knows.

Det är i alla fall sweet att det är höst. Men vänta bara tills vintern kommer. Då får jag klaga på att allt är skit utan att någon säger att att jag ska "gaska upp mig!"

2 comments:

Gordon Wallin said...

jag avskyr sommaren för att när det väl blir varmt så blir det så oliderligt varmt, man kna inte sova för att lakanen cementeras fast på huden, sen när man klagar på värmen så är man "otacksam" och en "jävla fåntratt". Whatever happened to normalt väder? Jag kan knappt vänta tills jag dör då jag är för snäll för att komma till helvetet men för elak för att komma till himlen, jag ska fan ligga och chillaxa i limbo och njuta av det icke-existerande vädret.

Gordon Wallin said...

här är mongo-bloggen jag snackade om tidigare:

http://svinstian.blogspot.com/