Livin' la vida Lo-cash

"UIP låter meddela att Transformers endast pressvisas i Stockholm, detta pga säkerhetsskäl."

En ofrivillig följetong fortsätter på Goodbye Zebras...

Det som stör mig mest är liksom inte att jag inte får se filmen, Transformers, en film om leksaker, big whup liksom. Det irriterande är att det gång på gång står i pressutskicken att den visas i Sthlm "av säkerhetsskäl".
WTF liksom? Om de nu är så rädda för att någon ska filma en cammad värdelös piratversion av deras kassa blockbuster så kan de väl hyra in nån securitasvakt som sneglar ut på oss i publiken i GBG. Hur dyrt kan det vara att anställa honom i två timmar? Och varför skulle Stockholm vara säkrare än Göteborg? Det handlar självklart inte om säkerhet, utan att filmbolaget skiter i Göteborg. No? Prove me wrong.

Så Yeah, då får man börja tänka fattigt igen.

Big trouble in little Gothenburg

Damn, de här John Carpenterfilmerna har blivit som en drog. Åtminstone de som gjordes innan sena 90-talet. då gjorde gamle John misstaget att steka kalkonbugare med Vampires och Ghost of Mars. Men innan dess bjöds vi på stor B-filmscharm i filmer som The Thing, Flykten från New York, They Live Osv. Ikväll kollade jag Big trouble in Little China (1986) med 80-talsfilmernas absoluta finsmakare Karl Linus. Det najjsa med Carpenter är att han känns så oslipad. Han kanske inte har alla pengar eller de största namnen. Men han har (eller hade) DIY-viljan som en äkta kultgubbe ska ha.

Kurt Russel spelar en bajsnödigt kaxig truckdriver vid namn Jack Burton. Linus gav honom den passande diagnosen "0 % självkänsla, 100% självförtroende". I alla fall så måste han dra en sväng till Chinatown för att collecta en skuld. Väl där visar det sig att typ alla kineser inte bara pysslar med kampsport utan, hör och häpna, även flexar svart magi och skjuter blixtar ut ögonen, sånt shit. Jack och hans kompisar babblar om om mystiska gamla legender hit och dit medans de springer omkring i olika gångar och tunnlar där de slåss mot onda, odöda, gamla trollkarlar och flygande ninjas. Allt detta i den lilla kärna i San Fransisco som kallas Chinatown, imponerande.
Själva "handlingen" är egentligen rent trams och jag kan ärligt säga att jag inte ens försökte hänga med. Jag fokuserade mest på filmens feel. Det är t ex fett skoj att alla, i synnerhet Kurt Russel spelar över hela tiden. Hans Jack Burton får lägga ut överanvända blötsura, fettstekta one-liners i pauserna mellan allt springande, runttramsande och fajtandes med monster byggda av billig plast:

"Like I told my last wife, I said, "Honey, I never drive faster than I can see, and besides... it's all in the reflexes"

"Ready? I was BORN ready."

"Son of a bitch must pay!"

"Everybody relax, I'm here"

"Would you just stop rubbing your body up against mine, because I can't concentrate when you do that" - Till Kim Catrall (Samantha i Sex and the city Y'know)

ÅÅh, det är ju soo obvious att Jack Burton är en total knock-off på Han-solo/Indiana Jones. men skitsamma. Det är ju roligt.

Två av mina andra vänner (Vi kan kalla dem Nils och Busy P) valde ikväll att titta på filmen Old School med Will Ferell. Kanske en av de tråkigaste filmer som finns i hela världen. Den handlar om att Will Ferell blir full, och springer naken. Han kallar sig Frank The tank, wow det rimmar. Är rim humor all of the sudden? Nae, döda den där skiten.

"scenen då Will Ferrell springer naken är typ bäst! , fan vad jag dog första gången jag såg den.. bäst då hans fru kommer också! hahaha!"  - Nils Wallin

Glory Boat

Linus erbjöds gratisbiljetter till Accelerator men dissade dem för att komma och dricka öl med mig. Mycket snäll man.
Vi drog till Glory-Boaten och träffade Glory-Lina, hon såg oss längst bak i kön och bara:

Lina: - Gå förbi kön. Säg att ni står på listan!
Jag: - Ah grymt, men vad ska vi säga för namn?
Lina: - Äääh men säg bara nåt, eller säg Jesper +1.

Så vi valsar förbi den uppskattningsvis 25 minuter långa kön...

Jag: - Hej , vi står på listan. Jesper + 1
Vakt: Jaja, välkomna. Öhj! Har du leg förresten?
Vakten sneglar på mitt leg där jag för ungefär 5 år sedan skrivit min barnsliga autograf med "Kristoffer Viita".
Vakt: Välkommen.

DJ Mehdi och Krazy Fiesta gav mig nästan tinnitus och jag svettades "som i en boxningsring".
Det var väldigt fint. Fredag och Lördag kan dra åt helvete from now on. Torsdag är "det nya".


PS. Henrik Berggren var ute i svängen som vanligt, ikväll mästrandes en vit fiskarhatt.

Frid!

Elin Alvemark vs Farbror Beta

Jag har hittat Bloggosfärens yin och yang, Jesus och Antikrist, Biggie och 2pac eller varför inte Irael och Palestina. Såhär: Jag läser väldigt många bloggar, två av dem jag återkommer till är Elin Alvemarks - Kärlek är allt och Farbror Betas imuglybutivegotablog..

Elin Alvemark är DJ och debattör, hon skriver argt som fan. Hon hatar patriarkatet. Hon gillade inte det där sex-samtalet i Bon, hon är arg på p-pillret. Men hon verkar i grund och botten tycka om ganska basic saker, som att man ska vara snälla mot varandra. Jag gillar bloggen eftersom Elin är så extremt intelligent även om texterna ibland får min manlighet att kännas helt överflödig. Det gäller att läsa genom samma filter som (de gamla krönikorna av) Linda Skugge. Fatta att "Man" inte är du, det är några idioter på en sportbar som går hem och spöar sina fruar när Sverige fått pisk av Finland i ishocky. Man måste med andra ord palla ganska grova generaliseringar. Elin gillar heller inte Porr, och menar att om man inte är helt jävla dum i huvudet så fattar man att det är förnedrande(!).

"Vidare är det alvarligt att män fostrar sig med porr. Tar med sig det i sängen och frikostigt delar med sig av detta till alla inblandade (kvinnor konsumerar också porr jag vet, kvinnor är likt män produkter av patriarkatet). Porr är kvinnoförnedrande i sin estetik. Hur jävla svårt ska det vara att se? Det ser ju vem fan som helst! Tänder man på förnedring okej. Att tända på förnedring är inte att förnedra. Men det är idiotiskt att hävda att det INTE är förnedring det är frågan om i porr! Hävdar man det så går man från att konsumera förnedring till att förnedra. Håll två tankar i huvudet säger Katrine. Då tar vi diskussionen därifrån. Sexualitet som GRUNDAS på en förnedringsestetik ? är det koolt?"

Farbor Beta på imuglybutivegotablog vet att porr är förnedrande. Och han gillar det. Det är väldigt kvinnocyniska texter ur ett extremt manligt perspektiv, dvs raka motsatsen till Elins blogg. Eftersom jag har långt kvar att vandra innan jag omfamnar nån slags androgyn identitet så kommer jag nog gilla Farbror Betas blogg bättre än Elins. Det har kanske inte heller så mycket med manligt eller kvinnligt att göra, utan snarare att Betas tankar ibland ligger läskigt nära mina egna. Beta har på senaste tiden gett sig på ämnet jämlikhet:

"Alltså: Ett finger i röven är på ett teoretiskt plan en omkullkastning av könsmaktsordningen, där kvinnans tillåts ta sig friheter och inkräkta på det manligaste området som finns: penetrationen. Det är ett steg närmre jämlikhet, och jämlikhet är som vi alla vet ungefär så gay det kan bli.

Omdöme: Jag säger inte nej om hon kör upp ett finger, men för varje stöt mot prostatan lossnar några av mina brösthår."

Frågan jag ställer mig själv när den här enorma kontrasten blir tydlig är, hur kan jag överhuvudtaget gilla både Elin och Beta? Borde inte min hjärna explodera av beslutsångest? Det är förmodligen helt sjukt att inte välja sida, but I shall do no such thing.

Vykort från Prag

En vän till mig som jag inte träffat på väldigt länge kontaktade mig idag via ett ökänt chattprogram kallat msn. Denne vän har länge tjatat och gnällt om att få vara med i bloggen. Vi kan kalla honom Micke, eftersom han heter så. Micke messade, Jag svarade inte på något eftersom jag tatt mig själv en god tupplur. Men såhär såg det ut:

micke säger:
billigast oel i varlden ar att foredra
micke säger:
prague is a motherfucker!!!
micke säger:
man ar ju mest full hela tiden
micke säger:
hoppas allt ar bra!
micke säger:
bygden
micke säger:
hembygden
micke säger:
inte hembydgen
micke säger:
och du skall forestalla en journalist!
micke säger:
kukukuk

Notera alltså att Micke aldrig fick något svar, ingen morot att bita i. Men han hade tillräckligt med energi ändå. Bara fortsatte mangla på, quite impressive

Gästbloggen: Hembygdens charm och förfall

Att komma hem till sin före detta hemstad är alltid en upplevelse. Jag uppskattar upplevelser eftersom det är dom som skapar livet och gör det spännande. Det jag dock inte gillar är upplevelser tuffandes på repeat som en låt på en kass skiva. Om det åtminstone hade varit Trentemoller som gick runt runt, men hör jag "sommaren är kort" om och om igen tappar jag helt enkelt lusten. Att åka hem är en sådan upplevelse. Nada har förändrats, eventuellt har en korsning gjorts om till rondell men det är en skillnad så liten att den helt saknar betydelse.

Igår kom jag hem. Det regnade. Min familj såg ut som de alltid har gjort, kanske en smula äldre. Mina s.k. vänner har inte heller förändrats särskilt mycket. Samtalen kretsar runt samma ämnen som för tre år sedan och jag tror varje gång att världen har stått stilla under tiden jag har varit borta. Är det möjligt? Jag är beredd att tro på en högre fysisk lag som säger att det faktiskt är möjligt. Jag har aldrig haft mycket till övers för folk som är dryga och ser ner på andra men nu måste jag acceptera faktum och inse att jag nog är en sån själv. Och jag tycker dessutom att det är helt okej. När man kommer hem efter en tid på annan mark och med ett helt nytt liv och inser att man inte längre har något gemensamt med ens gamla kompisar är det å ena sidan sorgligt. Men samtidigt en befrielse – man märker att man själv har tagit steg framåt och inte kör kvar i gamla hjulspår. De märker det knappast själva, man tenderar ju att ganska snabbt anpassa sig till unkna rum när man sitter där själv.

Alla får ju göra som de vill i livet. Men att själv bli tvingad att gå tillbaka till den roll man hade för tre år sedan känns motbjudande. Och det är precis det man tvingas göra när man kommer hem. Visst kan det vara enkelt att bara gå tillbaka i tiden men livet ska inte vara enkelt. Bekvämlighet är något som kan verka förödande och det är kanske just den egenskapen som lyser extra starkt här. Det är till och med så att det kanske inte är aftonsolen som lyser upp norr, utan bekvämlighetens lykta som vägrar brinna ut.
Denna gång ska jag göra en ny upplevelse av detta och undvika följande punkter:

1. Att gå på fester och prata om hur roligt gymnasietiden var och hur den var den bästa tiden i livet. Det var inte den bästa tiden i livet, och om det nu är så kan man ju fundera över om man eventuellt borde göra nåt åt sitt nuvarande liv.
2. Heja på folk på stan och höra hur livet är nuförtiden och hamna i en konversation som eskalerar i ett samtal där man skryter om vem som har kommit längst i livet och uppnått mest. Jag är inte intresserad av en sådan tävling, och vinnaren är allt som oftast den största förloraren.
3. Hamna i sällskap där gammal rang och status fortfarande betyder något. Det är en patetisk skara människor som inte är värda min uppmärksamhet.
4. Umgås med folk som fortfarande bor hemma. Det är bara äckligt och påminner starkt om den italienska mamma-kulturen som får mig att vilja spy.

Men, en del saker är självklart fantastiska här. Som att vara ledig och lära sig uppskatta sitt vardagliga liv som gör sig gällande de resterande tio månader om året. Och mamma såklart, i passande dos.

// Girl at songwriter's party

Pressvisningen inställd!

"Måste tyvärr meddela att pressvisningen ej blir av på Die Hard. Tåget som filmen finns på sitter fast någonstans kring Laxå och beräknas inte komma till Gbg förrän tidigast 14,30.
De första ord föreställningarna imorgon går kl 15.00 på Biopalatset och 15.15 på Bergakungen."

Tack, tack så mycket för informationen. Om de fått för sig att jag tänker börja betala för bio gör de sig inget besvär. Jag kommer med andra ord aldrig se Die Hard 4.0, om ingen bjuder mig på bio eller köper mig filmen i present vilket i bästa fall skulle uppskattas milt. Men Alltså, vad fan är dealen? Är Göteborg the Twilight Zone of blockbusters eller? Första Spider-man 3, sedan Pirates and now this shit! Det är ju nästan så att man blir lite semi-upprörd. Jag har för övrigt slutat tro på slumpen för länge sedan.

Lästips: esgieqroue

Som nybliven litteraturkritiker (haha!) inser jag att Goodbye Zebras inte bara borde handla om film, musik och sofierofylla. jag har också möjligheten att babbla om skit man kan läsa.

En av två nya favoritbloggar jag hittat på kort tid heter esgieqroue och läses här.. Det är mestadels anekdoter, ibland maskerade som recensioner. Alltså blir det många snyggt långsökta referenser. Detta från en man med en extrem självdistans som ändå inte har några problem att (med all rätta) kritisera andra. Bloggen bevisar att man inte behöver överdriva skeenden eller snygga till omgivningen med smarta metaforer. vad som finns i verkligheten räcker, om man tajmar berättandet på rätt sätt.

Esgieqroue använder sig av ett visst mått bitterhet mot det täcka könet. Och han har, precis som jag själv, ett starkt hat mot den bröliga grabbighet som tydligast visar sig inom lagsport eller på charterresor. han är dock långt ifrån Ronnie Sandahl, som kan kännas lite väl svart för min egen smak. Esgieqroue har fattat att tragik+tid=komik.
Här är ett utdrag ur hans recension av Farväl Falkenberg:

"Det är en kille som har stoppat oss, och han vill veta varför jag tittade på honom. Han har blonderat, kortklippt hår, ring i ögonbrynet, blek hy och död blick. Och nu står han alltså en halvmeter ifrån mig och undrar: "Vaffö kolla du på mej?". Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. "Männ vaffö kolla du på mej?" frågar han igen med sin revydialekt. "Ehh...jag tittade inte på dig?" försöker jag. Jonna gör även hon ett försök att reda upp situationen: "Snälla Sebbe, han tittade inte på dig, snälla? Det är min kompis det här, Sebbe, han kollade inte på dig...snälla?".

Justice - Cross/Dizzee Rascal - Math & English

Okej, Justice platta släpptes i onsdags. I onsdags, okej? På något sjukt sätt har de dock redan hunnit vara extremt hypade, haft sin peak, och är nu passé? Nja, det är väl kanske inte lika fett att droppa Justice för nån hipster in-training nu när alla vet vilka de är, har sett dem live ett par gånger och förmodligen också haft sex till waters of Nazareth redan. Men skitsamma. För plattan som helhet är rätt najs. Starkast är tveklöst introt Genesis. Plattan har överlag en filmisk feel över sig, om nu inte jag läser in för mycket och hör vad jag vill höra. Men inte fan går det att bortse från att duon i låten Phantom samplat gamla Goblin från soundtracket till 80-tals B-slashern Tenebre av giallokungen Dario Argento. Blodiga knivmord på skrikande kvinnor av anonyma män i långa rockar och svarta handskar. Det dansar jag mer än gärna till.

Dizzees nya platta känns mycket bättre än den förra. Inte lika barnslig, visst var stand up tall en säker gameboyhit, men det kändes ändå lite fånigt att sitta hemma och lyssna på den. Lite Slagsmålsklubben-skam liksom, Man kan väl inte lyssna på sånt? Nae det klart, men stand up tall blev ändå en legitimerad partydänga. Precis som Fix up, look sharp från första plattan. Lättillgänglig liksom. Men strunt samma, det här skulle ju handla om den nya plattan och inte om gamla hits.
Nya plattan Math & English har egenligen det mesta man vågar önska sig. Nån låt om att springa från polisen i Sirens (Korn samplas) fast jag fått för mig att Dizzee på sin höjd springer från polisen i GTA på sitt playstation? Eller kommer han från ghettot? Jag orkar inte googla. Gungiga Tempation där Arctic monkeys samplas. Och fina dissen Pussyhole samt suk my dick uppfyller mina krav på ordentlig och svängig dumhet med råge. Big up!

PS. plötsligt blev Goodbye Zebras lite musikblogg, jag vet verkligen inte hur eller varför, eller om det kommer bli en vana. Den som lever får se. Spank it, fuck it!

The Raping (Of biblisk skräck)

Jaha NSDs webansvarige, var inte min text liiite längre än så här?`Jodå, det var den:




The Reaping.
Regi: Stephen Hopkins.
Betyg: 1

Okej tänk dig följande scenario: Du är ett lite skräcksuktande filmfan som vet att flick/pojkvänen tycker att splatterfilmen Hostel 2 verkar lite för läskig/kvinnoförnedrande/politiskt inkorrekt. Men du är ändå sugen på något mörkare, något lite kramvänligt.
Så du säger ”Fine, vi ser den här vahetere The Reaping istället. Typ nå thrillerskräck om bibliska pester och grejs, den är ju i alla fall från 15 år jöh”.
Big mistake min vän. The Reaping är en bottenlös burk gamla degiga sömntabletter som stänker B istället för blodsmak. Ett korthus som bombar sig själv med scudmissiler.

Det hela börjar med att en liten stad i amerikanska södern drabbas av gamla testamentets pester. En sjö fylls av blod, grodor regnar från himlen, bölder bryter ut och well, du kan ju slå up resten.
Swank spelar här forskaren Katherine som skickas till den väldigt religiösa staden för att motbevisa detta övernaturliga struntprat. Vi har sett grejen tusen gånger förr. Hjälten ältar ”Men det måste finnas en vetenskaplig förklaring!” Vilket det så klart INTE gör, Katherine måste börja tro på de högre makterna om hon ska kunna bekämpa riktig ondska. Dvs. djävulsdyrkare som typ dyrkar djävulen bara för att ha något att göra. Ett mycket stort problem i filmen är just att det ges för lite bakgrund och för ointressant sådan gällande både karaktärer och historia till konflikten. Jag bryr mig inte om att Katherines familj dött. Jag känner inte henne. En präst ringer Katherine och droppar ”Du är i stor fara” innan hans kammare bränner honom inne. Jag känner honom inte, jag bryr mig inte.
De religiösa byborna utmålas visserligen på ett osmickrande sätt (feta rednecks med ”skjut först, fråga djävulen sen” tänk), men det är bara ett grepp filmen använder för att taffligt försöka snärja oss och sedan skicka oss till söndagsskolan. Damn, hela den här skiten är rätt gjord redan, och bättre många gånger. Så varför skulle jag eller någon annan bry sig nu?
Se hellre om Exorcisten eller någon schysst gammal Omenfilm, The Reaping är bara så pestigt trist. Jag undrar för övrigt varför filmen är från 15 år? Det enda obscena som skrämde mig var sheriffens svettiga panna. Fast ju färre som ser filmen desto bättre antar jag.

Recension publicerad i NSD 22/7 - 07.

2x Frej i Slagsmålsklubben samt Ed banger från Hultsfred

Knäppa klipp-dags igen:




har på kort tid hittat 2x Frej i Slagsmålsklubben, döm själva:
Mycket underhållande anekdot om Frej i SMK. Av Beta. Utdrag:
"Frej slickar henne på halsen och skuldrorna. Det är en blick jag aldrig skall glömma, en blick som inte går att misstolka. Den sade “men älskling, han är ju rockstjärna, du förstår väl”? "samt:

Park Hotells saga om Hultsfredsfestivalen.

Petter Granberg i Park Hotell har skrivit en sjukt rolig text om hur han minns bandets Hultsfred 2007. Jag känner för att puffa den lite eftersom den är så brutalt rolig. Här är ett utdrag:

"De landade på slottsgården till folkets jubel. Hattar slungades upp mot himlen likt rymdraketer, Danskatter dansade, Folket sjöng! Värdparet Hans och Greta, samt deras döva men fagra dotter Feta, döpt efter osten, hälsade sina gäster välkomna och visade dem till deras sviter. Det hela var en praktfull syn, en riktig fest för ögat.

Efter att ha tagit ett ordentligt bad, rakat sig och parfymerat begav sig de Fyra Modiga Männen över slottsgården till Slottet där värdparet bjöd på en härlig tillställning. Maten var fantastisk, temat var “Children of the Animal Kingdom”. Lamm, kalv, minimajs och spigg stod på menyn och jag kan lova att ingen gick från bordet hungrig. Jon Tegerlund dansade med dvärgar och Igelns muntra basstämma klingade utöver slätterna i munter sång:

“vi går över daggstänkta berg, fallera…!”

Trötta, men mycket begåvade begav sig de fyra unga männen tillbaka till sina sviter. De tackade artigt värdparet för den fantastiska middagen, kysste deras fötter farväl och kastade ägg på de livegna bönderna som försökte smygtitta in genom fönstrena.

Väl inne i gästslottet skakade de hand och talade om väder och vind. De var alla trötta och deras show dagen efter på festivitetsspelet “Arslet” krävde ett utvilat gäng. De gick och lade sig och drömde om Feta, framtiden, flygande Dinosaurier och vapen."

För hela texten. klicka här och bläddra ner.

Manhunt 2 lär sälja slut.

Visst, detta är en film/tvblogg men jag kan inte låta bli att gotta mig. Läser i DN idag om att datorspelet "Manhunt 2" blivit totalförbjudet Storbritannien. Första gången på tio år som ett spel förbjuds tydligen. Jag spelade första Manhunt för fyra år sedan. "Döda eller bli dödad" var själva huvudkonceptet. Rätt kreativt att man kunde välja att mörda någon med kniv eller plastpåse. I övrigt var kontrollerna rätt meckiga så jag pallade inte att spela så länge.

DNs Susanne Möller har skrivit en kommentar till censuren och menar att det är fett whack att förbjuda spelet. Hon har självklart helt rätt även om jag inte håller med om att barn måste "skyddas" från våldsamma spel. En sak som Möller inte berör är att i alla länder utom Storbritannien lär nu Manhunt 2 som i Sverige just nu knappt säljer någonting, sälja bauta-mega mycket. ALLA kommer ju vilja spela det där "första förbjudna spelet på tio år".

Jag minns t ex att det gick rykten när jag var liten, om det första GTA. "Det är förbjudet i vissa länder" Sa min kompis. Fan vad jag gnällde på morsan efter pengar till att spela.

Det var väl inte ens tre år sedan Postal 2 - debatten var igång. Spelet där det gick att pissa ner folk, hälla bensin på dem och kasta en tändsticka, samt skjuta Gary Coleman i huvudet. Alla kommer att köpa Manhunt 2, Plus att alla ungar i England ändå kan ladda ner skiten och spela.
Game on!

Recension: Hostel part II

NSD har haft det packat i tidningen den senaste tiden. Så först idag kom min recension av Hostel part II in i tidningen. Jag vet att det är skitjobbigt att klicka på länkar, man får ett nytt fönster till de redan åtta där nere and shit... Så jag klistrar in:



Hostel part II

Betyg: 3/5

I rollerna: Lauren German, Roger Bart, Bijou Phillips

Regi: Eli Roth

Speltid: 93 min

Åldersgräns: 15 år

"Quentin Tarantino presenterar…" är meningen som inleder förtexterna. Den gode Quentin har agerat exekutiv producent till andra delen i den blodiga Hostelsagan, något som naturligtvis säljer bra med biljetter.

Tre konstskoletjejer tar ett tåg till Bratislava, Slovakien där de blir kidnappade från sitt vandrarhem (Hostel, yeah) av en ond hemlig klubb, en sådan som har fingrar i alla myndigheter och som säljer människor till rika affärsmän. De som skriver kontrakt med klubben får tortera och mörda sina offer på alla tänkbara sätt, för ett dyrt pris. Tjejgängets hjältinna heter Beth, en rik, svarthårig tråkmåns, anständigast av de tre. Så vissa saker är sig lika i genren slasher, men många andra är det inte.

Parallellt med tjejernas kidnappningshistoria får vi träffa två av de vinnande budgivarna till den här makabra leken med människoliv. Stuart, en kostymnisse som släpats med av sin kompis verkar inte helt säker på vad han håller på med. Det blir en absurd och väldigt spänd scen när Stuart springer på Beth (som han "köpt") under en fest i staden och av misstag ropar hennes namn utan att hon presenterat sig.

Förutom att de jobbat ihop har både Tarantinos och regissören Eli Roths aktuella filmer vissa gemensamma knytpunkter.

Tim Lucas skriver i Sight & sound (Brittiska filminstitutets tidning) om de gamla s.k. "Grindhouse" filmerna, de som hyllas i Tarantinos egna Death Proof.

"Det är film som får dig att springa, inte gå, till närmaste dusch, men gör det svårt för dig att bestämma om duschen bör vara varm eller kall". Tarantinos film, en förhållandevis rumsren historia, gör inte riktigt citatet rättvisa. Däremot passar det utmärkt på Eli Roths Hostel part II som med allt sitt blod och nakenhet rimligtvis borde betitlas som en nutida exploitationfilm. Bortom alla tortyrscener Innehåller Part II också ett iskallt mord på en liten slovakiskt pojke i 10-årsåldern. Något liknande har jag inte sett sedan en liten flicka oprovocerat blev skjuten i John Carpenters Attack mot polisstation 13 från 1976.

Eli Roth är en av de regissörer som på senare år klumpats ihop med andra skräckfilmare under benämningen "The splat-pack". De som gjort blodiga, råa filmer som just Hostel, Haute Tension, SAW-serien, The Devils Rejects eller nyinspelningen av The Hills Have Eyes om man så vill. Filmer där våldet är så obehagligt påträngande att det känns äkta. Jag kommer på mig själv flera gånger med att rädsla över om den här uppskruvade typen av människohandel existerar på riktigt?

Något har hänt, det övergrafiska våldet har även börjat spilla över till actionfilmerna (kolla bara trailern till nya John Rambo). Och om jag skrivit för en månadstidning hade jag kanske vågat kalla fenomenet "neo-brutalitet". Hostel 2 är intressant eftersom den ger tittaren moraliska dilemman samt visar upp brutalitetsfenomenets absoluta peak. Men usch, jag ville verkligen ta en dusch när det var över.

Avslutat Hultsfred 07: Bonusprylar, Uffie, Laakso och skit från rockparty.

06 var det så varmt att man kunde bada fötterna med slutna ögon.

Fuck alltså, det blev mycket jobb på årets Hultsfred. En del jobb blev bra, andra mindre bra. Ibland stavade jag mitt efternamn med ett i och fick heta "Kristoffer Vita" i tidningen för att ingen tydligen korrläste texterna. Gjorde även en blunder och stavade presentatören, "Presentetatören". Nån bildtext blev helt fucked up. Det var Shout out loudsmedlemmarna på bilden, deras namn, MEN enligt bildtexten spelade de i The touch. Varför peta? Varför?

Och yeah, Uffie sket sig. Rockparty verkade knappt veta hur de lyckats boka henne. Ed Banger visste inte var hon höll hus. Joel fick till slut tag på hennes agent och lämnade ett "voicemail" men vi fick aldrig nåt svar.

Kul grej om Uffie förresten: När Jag och Joel lämnade Backstageområdet stötte vi på Uffie och hennes kille Feadz. De skulle typ in på backstagen och stod och babblade med vakterna. Uffie var märkbart packad, (konstigt vore väl annat så jävla länge som hon satt bakom DJ-båset och söp innan hon efter 30 minuter gick upp på scen). Så stod de där och härjade med entrévärdarna ett tag. Jag fick för mig att hon inte fick komma in på backstagen för att vakterna var dumma gorillor som inte kände igen artisterna. Jag tog på mig rollen som god samarit (snarare bekräftelsehungrig hangaroundwannabe), skuffade Uffie åt sidan så att hon såg väldigt liten ut, och stampade fram till vakten. "Du vet väl att den här tjejen är artist!" började jag läxa upp honom och pekade med tummen på lilla fylleUffie som stod där i sitt gröna smink och höll på att somna. Det blev väldigt snabbt klart för mig att Feadz och Uffie inte ens ville komma in backstage, de frågade bara om vägen till nån coolare vipbar. Ack så fel det kan gå. Men det såg så skumt ut med de där typ, stjärnorna stå utan nåt entourage med händerna i fickorna och blicken i marken och sura. Någon med en liter vin i kroppen måste ju rädda dem, right?

Min favoritgrej är nog Park Hotell / The Touch Intervjun. Vi samlade de två banden runt ett bord och lekte moderatorer. Blev många najjsa citat där. Från början hade vi även en plan om att få banden att tävla i bolljonkning och apelsinätning. Något de förståeligt nog inte ville ställa upp på. Det har faktiskt vridit sig lite i magen på mig av de där idéerna. Det är lätt att ett "roligt reportage" blir nåt slags "dance you monkey!" pryl och det känns ju bara ont i integritetsådran om jag nu överhuvudtaget besitter en sådan. Fast bolljonkning är kanske inte så förnedrande direkt? Det blev iaf att de fick kramas istället.

Här är länkar till jobben:
Recensioner:
Park Hotell
Mapei (lång)
Velvet Revolver
Dizzee Rascal
Ozzy Osbourne

Intervjuer:
Laakso
Shout out louds
Park Hotell / The Touch (påhittad av Joel och skriven fint av Linda. Jag typ... rökte)

Avslutningskrönika.

Recenserade även Amy Winehouse, The Touch, Justice, gjorde vimmel, listade jaktlåtar och var rätt het på bylinen... men inget sånt har jag sett på hemsidan. Kanske återkommer med det snart.


Hade som sagt en intervju med Laakso i lördagens tidning. Ett par frågor och svar lämnade jag ute från texten i NSD men ser inga problem med att publicera dem här:

Vem tror ni skulle få flest tjejer en lördagskväll i Norrköping? Jude Law eller Prins Carl Philip?
Markus: Vem är Jude Law, hur ser han ut?
Lars: Han är jävligt snygg, hunkskådespelare.
Markus: Jude Law.
Lars: Troru det?
Markus: han pratar engelska, alltså bara "Fy fan vad coolt!" (på östgötska).
Lars: Yeah baby.
David: Men om prinsen kommer, klart han får ligga. tror du inte det?
Lars: De skulle ju få kåtslag
Markus: Inte i Peking alltså, alla i Norrköping har bra åsikter vad gäller monarkin. Dom hatar den där skiten, han skulle åka ut alltså.
Lars: I Örebro däremot, fan vad folk skulle ligga med Prins Carl Philip
David: I Kiruna tror jag inte nån skulle känna igen Jude law faktiskt, där tror jag Prins Carl Philip skulle gå hem.

Frågan om vem som är bäst i Hocky, Finland eller Sverige fick ett lite längre svar än vad som finns med i Intervjun:

Lars: Han eeh.. vadheterhan Kurre Lindström hade ju en beef med min pappa en gång...
David: haha! Ja just det!
Lars: Pappa hade långt hår och var jävligt poppis hos brudarna och Kurre, han är ganska ful Kurre, så han anlitade lite raggare som skulle spöa skiten ur pappa. De lyckades aldrig, men sedan dess har jag inte så mycket över för finsk ishockey.
Markus: Jag ändrar mig, jag hatar Finland.



I år fick ju Hultan ganska mycket kritik, för sina bokningar främst. Jag förstår kanske att det är jobbigt om man lägger ner sin själ i något som sedan sågas, men come on. Rockparty framstår faktiskt som ganska bittra när de lägger upp såna här "utvärderingsfrågor" på sin hemsida:

"Vad tycker du om recensenter som slentriansågar spelningar för att hinna dricka mer backstageöl?
1. Dom är skitbra, deras åsikter är alltid ovärderliga.
2. Det är ganska bra att få reda på varför spelningen jag gillade egentligen sög.
3. Dom är så jävla förutsägbara att det gör ont.
4. Dom gör mig förbannad.
5. Kunde inte bry mig mindre om vad dom tycker."

Är de så barnsliga att de måste få medhåll i sitt journalisthat från nåt gnälligt Ozzyfan ute på internet?
For the record, jag kunde inte dricka någon öl backstage för att det var så sjukt jävla kallt! Jag drack jäger istället.

Hultsfred och Hostel (part II)

Imorrn åker jag till Hultsfred, de förlorade kärlekarnas land. Och 05.30 är det uppstigning, tidigt som i helvete. Detta är vårt team:

Kristoffer Viita: Skriv.
Linda Hammarström: Skriv.
Joel Marklund: Fotograf
Linus Lahti: Hangaround, bor i Carlingsland.
Ida (efternamn okänt): Hangaround, bor i Carlingsland.

Vi är en intervju kort. Men om vi lyckas få tag på Uffies manager innan klockan 17 då Mapei spelar på torsdag så ska väl skiten gå som skit brukar gå på festival, Nice.

Jag kommer förmodligen inte ha särskilt mycket tid över för lilla bloggen här. Men vafan, Läs tidningen på nätet istället. I skrivande stund är den där länken lite trist, typ "Markoolio är fet i radio" eller nåt. Men det kommer att vara en väldigt matig massa av texter där come friday. Recensioner av Mapei (wooo!) och Velvet revolver (snark?) samt (förhoppningsvis) en intervju med Uffie. Linda ska skriva en "inför" krönika och recenserar Laakso och Sahara hotnights.

Lördagens tidning blir ännu mer maxad:

Jag recenserar Justice och Park Hotell och Intervjuar Laakso. Linda recenserar Uffie, Mando Diao och Taxi Taxi!.

På måndag blir det från mycket till MEST:
RECENSIONER
Ozzy Osbourne - Linda
Amy Winehouse - Kristoffer
50 Cent - Kristoffer
Manic Street Preachers - Kristoffer
The Ark - Kristoffer
The Touch - Linda
Pet Shop Boys - Linda
Dizzee Rascal - Kristoffer

INTERVJUER
Park Hotell vs. The Touch – Kristoffer/Linda
17.00 Shout Out Louds – Linda/Kristoffer

ÖVRIGT
Vimmel – Kristoffer, Linda, Joel

Enjoy allt det.

Dessutom, nu på fredag recenserar jag Eli Roths Hostel part II. Jag är så sjukt generös att jag bjuder ett litet smakprov av recensionen här i bloggen:



Tim Lucas skriver i Sight & sound (Brittiska filminstitutets tidning) om de gamla S.k. ”Grindhouse” filmerna, de som hyllas i Tarantinos egna Death Proof:
”Det är film som får dig att springa, inte gå, till närmaste dusch, men gör det svårt för dig att bestämma om duschen bör vara varm eller kall”. Tarantinos film, en förhållandevis rumsren historia, gör inte riktigt citatet rättvisa. Däremot passar det utmärkt på Eli Roths Hostel part II som med allt sitt blod och nakenhet rimligtvis borde betitlas som en nutida exploitationfilm. Bortom alla tortyrscener Innehåller Part II också ett iskallt mord på en liten slovakiskt pojke i 10-årsåldern. Något liknande har jag inte sett sedan en liten flicka oprovocerat blev skjuten i John Carpenters Attack mot polisstation 13 från 1976.

Hela texten på fredag alltså, read or die!

Asiatkäk i Sci-fi film.

Damn, många bra Sci-fi filmer har asiatisk mat som ett återkommande inslag. Nu när jag ser om Sunshine blir jag väldigt förtjust över att skeppets besättning deltar i lightfilosoferande i ämnet sol och mörker samtidigt som de: Sitter och käkar med pinnar.

Detta är inte en engångsföreteelse, vi minns ju alla att Harrison Fords trasige karaktär Deckard i Blade Runner, redan i början bittert smaskar nudlar från ett japanskt gatukök i det regniga neo-noir-Los Angeles.

...Och I Children of Men bjuder Michael Caines Aphex twin-lyssnande hippie på wokade grönsaker. Vad betyder egentligen kopplingen mellan (bra)Sci-fi och mat från asien? Är det en nära framtid? Tokyo är ju t ex nästan sci-fi för oss i väst?
Vilka fler exempel finns det? Jag är säker på att jag sett det tidigare. Alien? Help me out!

Gammalt sista ord i debatten om TTA.

För drygt en månad sedan blossade en pytteliten debatt upp mellan två av NSDs nöjesskribenter. Det handlade om filmen Blades of Glory, genusanalys och The tough alliance med deras testosteronluktande realesefest för A new Chance i Sthlm. Den ene skribenten var Jonas Ahnquist, den andra var jag själv.

Jag vet inte omJonas eller jag själv är särskilt pigga på vår TTA/Blades of Glory-debatt längre. Men jag slarvade runt lite bland dokumenten på jobbet idag. Där hittade jag mitt andra svar och det fjärde inlägget i debatten som förblev opublicerat av NSD. Inlägget har inte ändrats sedan det skrevs för några veckor sedan. Jag kände att det vore lika bra att posta det här för de få som intresserat sig och även ge Jonas en möjlighet att reagera på mitt svar.

Som Jonas skrev i ett mail till mig så är själva diskussionen kanske bara rolig för honom och mig, och kanske två pers till. Jag känner typ en person som heter Anna som följt vår lilla kulturbeef med intresse iaf. Vi har efter att debatten svalnat kommit överens om att det är rätt nice att det babblas lite. Debatter av detta slag strålar ju ofta med sin frånvaro i Norrlandsmedierna.

För att kunna förstå vad diskusen handlar om, börja med att läsa Jonas krönika, sedan mitt svar, och sen Jonas svar på mitt svar. Här kommer det fjärde (men kanske inte sista?) inlägget i debatten om The Tough Alliance.

Ahnquist skriver i NSD 29/5 angående The Tough Alliance :
”Det var någon som skrev att kultur sällan blir bättre än när den har våld flåsande i nacken. Jag håller med om det, nymoralism är inte min grej.”

Okej, Våld i konsten är alltså bra. Men inte om inte kvinnor vill vara med?
Innebär detta att TTA eller deras fans borde känna kollektiv skuld? Det är i min åsikt att kultur ligger i betraktarens ögon och inte tyngs ned av moraliskt ansvar.

"Men det viktiga här är ju att Kristoffer Viita inte erkänner strukturer i samhället som gör att kvinnor känner sig reducerade och inte välkomna i vissa sammanhang."

Jonas har helt rätt, jag erkänner inte de strukturer han pratar om. Kvinnor är välkomna. Jag har, tro det eller ej, träffat tjejer som gillar att "mosha" på hardcorespelningar. Steget till att studsa till TTA borde inte vara långt. När TTA spelade i Göteborg uppskattade en kompis till mig att publiken "var 70% brudar". Så jag köper helt enkelt inte att ett stökigt publikhav som en källa till njutning skulle vara otänkbart för tjejer.

Men hey, jag kan köpa att det kanske känns jobbigt för vissa människor - både kvinnor och män. Men detta är något bra. Konst kan inte göra alla till lags. Annars hade inte fenomenet och musiken varit lika intressant. En viss mått av provokation är nödvändigt när det gäller konst. Annars blir det bara Lasse Åbergs disneytavlor. Tough Alliance motto har som bekant alltid varit att "döda kompromissen".
Carl Reinholdtzon Belfrage skrev i senaste nöjesguiden att TTA ”har en dröm om en perfekt värld, men du är inte välkommen in”. Och däri ligger också något av TTAs storhet. Om upproret inte är något för Ahnquist så är det helt okej med mig. Jag vet inte om det är något för mig heller. Det som fascinerar är om vi överhuvudtaget får vara med och leka?

Kristoffer Viita

Konstskoleparty

Var igår på konsthögskolan Valands avslutningsfest i Göteborg. Festen var benägen i något som heter Berg 211, även kallat "Grottan". Det var lite segt till en början även om DJn spelade en låt från Soundtracket till John Carpenters Escape from NY för ett tomt dansgolv (Behöver jag förklara at jag blev kär i henne?). Vi önskade dessutom Ross ross ross med SebastiAn men fick inget där.

Konstskoleeleverna hade alla på sig kaninmasker och en norsk tjej med rött hår som bor i sin ateljé kletade fast en neonfärgad kaninkontur-bild på min arm.

Senare på dansgolvet i en groggy dimma av öl och housemusik knackar en tjej mig på axeln. Jag känner direkt på mig att hon är en konstskoletjej.
Hon är ganska liten och söt. Har på sig vita spetshandskar. Hon tittar lite underligt på mig. Som en blandning mellan sur och flirtig. Jag kan inte fastställa vilket.

Tjejen: - Alltså jag vill bara säga att din kanin, den är så jävla ful.
Jag: - Jaha?
Tjejen: - Ja alltså den är bara så provocerande jävla ful
Jag: - Vad är det som provocerar dig med den?
Tjejen: - Det är liksom hela dens väsen.
Jag: - Va..?
Tjejen: - Hela dens väsen!
Jag: - Aha...

Jag tittar på henne länge, i ögonen. Och jag förstår verkligen inte vad hon vill att jag ska säga.

Jag: - Ja... Så kan det vara.
Så vänder jag mig om och dansar vidare, men jag ser i ögonvrån att de där spetshandskarna är självlysande i dansgolvets belysning.

Alltså, bara en fråga: Whatever happened to "You look good tonight, may I have this dance?" Va?

Och jo: PS. Vad är prylen med allt detta par-bögande? Nån måtta får det vara, vissa fixar det utmärkt (Linus L), andra ska "mysa" i hemmets lugna vrå (Linus P) och vissa ringer mig inte ens tillbaka (That means you NILS). Wtf?

Edit: Känsliga läsare varnas för att klicka på kommentarerna.

Att därefter uppleva tystnaden.

Efter ikväll är det slut. Och hur det än slutar så kommer ingenting kännas likadant efteråt.

Studentvimmel vi skulle vilja se

Såg lite examensvimmel på NSDs hemsida. I sann MAD-anda bjuder jag på mitt egna solskensreportage från studenten kallat Studentvimmel vi skulle vilja se

Lokalreporter:

- Kommer ni att sakna alla klasskamrater nudå?

Grundig Bullebaksdottir, Hotel och restaurangprogrammet:
- I helvete! Jag har gått och blivit måndagsmobbad i tre år och fått höra hur mycket alla haft sex på helgerna medans jag själv bara tittat på porr.

Kenny Compact, Estetiska programmet:
- Jaa, jag kommer att sakna Jojje, Rolle, Jossan, Freddy, Monster, Korven, Mr Fist. Shit, hela gänget liksom. De ska alla flytta, vad fan ska jag göra nu?

Lokalreporter:
- Så, vad har ni för drömmar inför framtiden?

Frida Frestelsesson, Husdjursprogrammet:
- I Höst tänker jag fortsätta min bana inom försvaret och bli yrkesmilitär. Där tänker jag se till att ligga med så många snygga karlar jag hinner med *skratt*.

Urban Nosvält, naturveteskapliga programmet:
- Min högsta önskan är att resa. Helst av allt utomlands. Min pappa har köpt en fru i Öst och en dag hoppas jag kunna göra detsamma.

Linnea von Apfelgrehn, barn och omsorg:
- Jag tänker stanna i Pajala och jobba på dagiset här, jag har ju redan fått fast. Och min kille Fredrik och jag är ju redan gravida och förlovade. Så snart väntar smekmånad tillsammans med vår gode vän Peyote.
Lokalreporter:
- Peytote?
Linnea:
- Jaa, meskalin. Lite roligt ska vi väl ändå få ha?

Billy Gristrynsson, samhällsvetenskapliga programmet:
- Jag tänker jobba hårt och skaffa mig allt det som andra bara drömmer om. Fet bil (med rims), en hund som heter Buster, En fru med najjsa siliconpattar och ett skitstort hus utanför Visby. Så en kväll när alla somnat har jag apterat sprängladdningar överallt och spränger hela skiten i luften!

Lokalreporter:
- There you have it alltså, spränga skiten i luften.


Två grejjer till:

Ostindiefararen:

Ooookej, det var säkert svinkul att bygga på en båt i hundra år och sedan se den skvalpa iland. För mig var det något av en axelryckning. fast det var en fin båt, så fin.

Ettikettsregler för att bära mp3-spelare/ipods och dylikt:
Såvida du inte har ett linne på dig måste du ha sladden till hörlurarna innanför kläderna. At t ex ha en jacka på sig och låta sladden studsa fritt från jackfickan upp till dina öron är inte OK. Det ser dumt ut. Men nu när det är sommar och folk börjar ha Linne så är det faktiskt okej att låta sladden hänga fritt. Det ser helt enkelt för fånigt ut när sladdens konturer ligger direkt mot kroppen.

Peace!

PS. Hyr lonely hearts killers på dvd om ni är ute efter ganska lättsmält deckare (dvs för den som inte rynkar på näsen för lite light-Se7en brutalitet) Det var väldigt svårt för mig att ta James Gandolfini på allvar som (om än ganska bufflig) snut. Gandolfini är Tony Soprano, och han har gjort ett så sjukt bra jobb där att det är omöjligt att tvätta bort.
Men, fuck it. Jared Leto är flintis också, och han får ändå ihop det med Salma Hayek. Bara en sån sak liksom.

Vin och Vatten.

Efter en jävla massa bloggläsande och i paus där jag med min hjärna försökte sammanställa allt kom jag på mig själv med tanken "Vin och vatten". Detta är INTE okej nånstans. "Ömsom vatten, ömsom vin" Är sånt som företagsledare i 40-årsåldern säger när de lite "busigt" diskuterar sina barns läsintressen, dvs Harry Potter. "Jodå, Lisa tyckte väl att den senaste boken var ömsom vin och ömsom vatten om man säger så, håhåhå!"

Woopdee fucking do.

Dagens Citat

"Jaa, lyssna på en gammal man. Även de finaste flickor kan ha HIV." - Min far Duff.

Ett tyst hat

Var inne en snabbis på mac forum idag. Nils ville titta på onödiga saker till sin laptop. "Ja klart jag behöver en extern hårddisk för 1800 när det enda jag gör med min dator är att surfa på internet" Vafan, kan han inte ta bort några säsonger Bullshit? Men, not the point!

En macforum försäljare visade upp en maxad HD-TV anläggning för en kille med trivselfetma och camoflageshorts+flip flops. Men hans pikétröja och bekväma hållning skvallrade ändå m at han hade en del stash. Men inte direkt skröt med det. Jag hörde försäljaren säga något om "ja om du vill lyssna på musik gör du så här..". samtidigt som camoshortsen lite dåsigt fingrade på fjärrkontrollen. Skivomslaget till Ameries platta visades på den enorma skärmen.

En världsbild målades upp i mitt huvud: De enda som har råd med teknik blir sådär. Trivlselfeta, sitter med chipsen och dippen på fredagskvällen tillsammans med sin lika trivselfeta flickvän (här är det hetero som gäller) och smäller av TV4s Let's dance eller talang 2007. Har det sådär "mysigt" och hyr kanske en film tillsammans. De hyr inget helt värdelöst som typ Epic movie. Även om det verkligen kittlar i deras trevande fingrar. Nae om de måste kompromissa så väljer de något nytt som de ser på omslaget att "Titta Veckorevyn gav en femma!" (inget ont om veckorevyn). bonde söker HDTV, och fru som tillbehör.

När de ska festa till det så blir det parmiddag förstås, männen pratar sport och kvinnorna viskar till varandra. Alla håller sig mest för sig själva. Ungefär som på dagis.

Tunes for the road

Här är låtarna på mixcdn som skall underhålla Mig, Linda, Linus och Ida på vägen till Hultsfredsfestivalen:



1. Beach Boys - God only knows
2. Park Hotell - Low on resistance
3. The Tough Alliance - 25 years and running
4. Deportees - damaged goods
5. The Tough Allliance - First class riot
6. Air France - Beach Party
7. Uffie - First love
8. The Tough Alliance - Looking for gold
9. Laakso - Norrköping
10. Gerry Rafferty - Baker street
11. Amy Winehouse - Addicted
12. Days - Downhill
13. Justice - D.A.N.C.E
14. Vapnet - Tjernobyl
15. Juvelen -Watch your step (krazyfiesta rmx)
16. Stevie Nicks - I love you always forever (dansvänlig remix)
17. Uffie - Hot chick
18. The Touch - Maximization nation
19. SebastiAn - Greel
20. SebastiAn - Ross ross ross

Jag ville egentligen peta in Rihanna - Umbrella också. men vågade inte.

Oceans 13

Eftersom Oceans 13 inte pressvisas i Göteborg av säkerhetsskäl (Alla är tjuvar i Göteborg) Så tänker jag recensera den fritt ur fantasin:

Oceans 13

Betyg: 2/5
I rollerna: George Clooney, Matt Damon, Brad Pitt
Regi: Stephen Soderbergh

Filmen verkar handla om ett gäng killar, de är oturssiffran 13 stycken, många av skådespelarna är stora stjärnor i Hollywood. Killarna gillar att klä upp sig och göra sig fina, de gillar pengar, men de gillar inte att flippa burgare på jack-in-the-box. Därför har de bestämt sig för att bli riktiga gentlemannaskurkar. Alltså inte elaka skurkar som startar fabriker i U-land där deras arbetare får jobba med att rulla ciggaretter (utan rökpaus) för 2,50 kr i timmen. Nae det här handlar om ett gäng hyvens skurkar. Fast kanske inte direkt som Robin Hood, han gav ju lite cash till de fattiga. De här killarna tar från de rika och gör sig själv rikare. De ligger någonstans i mitten. Som skurkarnas centerparti, fast utan en irriterande Maud Olofsson, kom ihåg: det är bara grabbar det handlar om här. Förutom Oprah Winfrey som spelar sig själv räknar jag bara fyra kvinnliga namn i rolllistan och de är extras av typen "Slot Machine Winner".
Killarna skojar sådär gentlemannagrabbigt som bara män i fina kostymer med dolda korttalanger kan. Sedan stjäl de en massa pengar från Al Pacino som är elak. De hänger mest i kasinomiljö och drar sina skämt mellan allt kupp-planerande och kupp-genomförande. Kanske kan vara kul, vad vet jag?

Min första Hater!

Angående ett gammalt inlägg där jag recenserar och sågar filmen Ghost Rider:

Anonymous said...
Ehh e du rtard eller.....skit bra film ju, gillar du inte MArvel filmer så ge fan i att se dem, och verkligen i att såga dem. För oss marvel fans va denna en höjdare.

June 5, 2007 11:50 AM
Kristoffer Viita said...
Ååh min första hater! :-) Såhär: Som recensent måste man ibland se filmer man inte gillar, Ghost Rider var en sådan film. Och jag tyckte att den sög väldigt hårt. Som filmkritiker får man betalt för att tycka, och även om det inte varit mitt jobb hade jag haft rätt till min åsikt. Om du gillar Ghost Rider, fine. Men att kalla mig "rtard" är väl ändå att överdriva?
Jag är själv ett stort marvelfan, framförallt The Punisher och Hulken. Så därför har jag fått ont i hjärtat varje gång någon gjort filmer som modifierat den konst jag kommit att gilla. Ghost Rider har jag aldrig läst, men med tanke på att det är typ Nicholas Cages favoritserie så är jag inte så sjukt pepp på den.

Headhunt

haha! Idag fick jag post från en Journalistfolkhögskola i värmland. De välkomnar mig att söka till deras utbildning. Min adress var till och med handskriven på kuvertet. Hur har de hittat mig? Unless... unless I'm being headhunted. Men just idag så känns inte värmlands Journalistutbildning så cool. Det är ju jättekul att de är intresserade av mig. Men. Just idag är en sån där dag, en sån då jag inte jublar av glädje fören Göteborgs universitet ringer min mobil och bara

"Hej, vi ser att du skriver JÄVLIGT BÄST, vi vill betala dig för att läsa vår utbildning. och som Bonus har vi ett vikariat på DN kultur färdigt där du tar över för Fredrik Strage medan han skriver sin nya bok. Vi har även ordnat en lägenhet åt dig mitt i Sthlm under viket, det enda kruxet är att du kommer ha några inneboende modelltjejer som badar mycket bastu, jag hoppas att inte det är något problem?"

"Jo det är ett Jävligt stort problem, eftersom ni inte nämnde plasmaTVn och imaccen jag behöver för att kunna uträtta mitt jobb. Hur hade ni tänkt att jag ska kunna sköta mitt jobb utan en god natts sömn i en hästens? Amatörer är vad ni är..."

"Nej nej, förlåt mig. Självklart ordnar vi alla detaljer du behöver, så vad säger du om att börja plugga hos oss i höst?"

"Tjaaa.... Jag ska tänka på det, jag har ju vissa andra bud att se över..."

Om min dag sett ut så idag, då hade jag kanske hoppat och studsat. Men inte för mindre, idag är en sån dag. En sån god damn good one.

Ett sexigt ljud.

Ett sexigt ljud, det är när tennisbollen träffar racket. I ljudet finns självsäkerhet och även känslan av en försvinnande explosion. Någonting njutbart kortfattat.

Det är nästan så att man ofrivilligt luras in i ett träsk av trasiga armbågar på grund av det där ljudet. Finns det någon myspacesida för just "bollen träffar racket"? Det borde det göra, sexigt.

WTF?

Angelina Jolie mår så dåligt över att barn i Afrika svälter att hon slutar äta själv. Alltså, hur jävla retarded får man bli? Vad sägs om att sälja ditt fucking Barbies drömhus om du nu bryr dig så mycket? En sån dumjävel. Jag blir så trött.


Mer på Aftonbladets hemsida.

Nog är det ett koksrus.

"Samma år som jag låg i krubban kablades den här ut på TV." - Karl Linus.

Världens största kuk.

Idag är det Beach Boysväder i Göteborg, men innan jag går ut i det fina måste jag tipsa om Turbonegros nya platta Retox. Inte mycket nytt har hänt sedan Party Animals. men frågasn är om det egentligen går att utveckla poserna mer. De lättköpta analsexmetaforerna? Nae, Världens största kuk bliver vid sin läst med låttitlar som "No, I'm Alpha male", "Stroke the shaft" och "I wanna come". I Senaste nöjesguiden beskrev de Hultsfredsfestivalen "Som en evig midsommar där fantastiska kvinnor dansar runt en majstång, som är gigantiskt rock-kuk i läder, medan en enorm blondin med gigantiska silikonpattar står brevid och masturberar. Med en dolk. Exakt så känns hultsfredsfestivalen, så nu förstår du varför vi älskar det."

Det är med glada känslor jag nu ser fram emot Hultan!

Wanted: Mina egna hatande nätskallar

Aftonbladets Fredrik Virtanen skriver i sin helgkrönika om den nya ungdomsrevoltrörelsen: "nätskallarna". Som huliganer, fast på nätet. Missriktat hat och plumpa förolämpningar mot nätskribenter är tydligen the new shit. Virtanen citerar Andres Lokko som sade att "Den sista personen jag skulle vilja träffa på jordklotet är mig själv som 23-åring.”

Det ligger säkert en hel del i det där. Jag känner ibland att det skulle vara nice att spola fram tiden en åtta år och slippa allt jävla drömmande och osäkerhet som måste arbetas bort. Anyways, De här näthuliganerna som retade Skugge så mycket att hon slutade blogga. Var är de nu? Kan ingen komma hit till min blogg, ge mig en utmaning. Skicka hit någon helt befriad från social kompetens, empati, självdistans och låt honom gå bananas. At sedan svara pedagogiskt, det blir som att försöka prata migrationspolitik med en Sverigedemokrat. En psykologisk utmaning. Problemet är att mina texter inte verkar uppröra någon särskilt mycket. Oavsett så, bring on the haters!

Dumjävel

Har läst ett gäng recensioner av Death Proof nu. Fan att jag inte snappade upp att tjejerna i del två jobbar med filmen Kill Bill. Zoe Bell var ju Uma Thurmans Body-double och det sägs att regissören "knullat Darryl Hannahs Stand-in". Det är ju därför Rosario Dawson har den där vissellåten som mobilsignal. ÅÅh retard!

Going number two.

"Uppföljare ger mig uppkastning" Sade min chef Nils när vi pratade om sommarens premiärer.

Det är ganska sick hur många uppföljare som faktiskt har premiär den här sommaren. Alltså de flesta är feta Blockbusters och vill dra en väldigt stor popcorntuggande publik. Frågan är om folk har råd att gå så mycket på bio som biograferna verkar hoppas. Vad gillar ni den här listan?

Just nu:
Pirates of the carribean - at worlds end (en vecka gammal)
Spider-man 3 (några veckor gammal)

Juni:
Ocean's 13
Hostel part II
Die hard 4.0 (Alltså, titeln. Jesus christ, right?)
Juli:
Harry Potter och Fenixordern
Augusti:
Evan Almighty
Planet Terror (nåja)
Rush Hour 3
Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer
Shrek den tredje
September:
28 weeks later
The Bourne Ultimatum

Och hur många uppföljare har genom tiderna blivit bättre eller ens i närheten av sin originalförlaga? Ehhm... okej... Gudfadern 2, Spiderman 2, Aliens kanske..? Nae förresten. Hmm Clerks 2 är väl där. Men första clerks var ju, i och för sig, knappt en film. Ge mig gärna fler förslag. Jag har svårt att komma på några för tillfället. Dessutom tycker jag att det kommenteras alldeles för jävla lite i den här bloggen. det är ändå lite drygt 1000 pers i veckan som läser. För några veckor sedan över 2000 (ja, jag var väldigt nöjd). Någon måste väl ha lite åsikter? Let's hear it people.

Utöver alla uppföljare så lanseras andra fläskiga kassakossor. T ex Transformers. En spelfilm regisserad av alla kritikers hatobjekt nr 1: Michael Bay. Jag surfade in på SFs hemsida för att läsa om filmen. Och längst ned stod det "regi: Michael Bay". Då kändes det som om den lilla meningen skämdes. Som om den bara skrek ut "titta bort, bry er inte om mig, gå och se filmen ändå!"

Bay som tidigare gjort kräkframkallande actionhistorier som Armageddon, The rock och Pearl Harbor har med Transformers skapat en spelfilm med ett väldigt intressant syfte: Att sälja leksaker.

Grindhouse: Death Proof, recension

Grindhouse: Death Proof

Betyg: 4/5
I rollerna: Kurt Russell, Rosario Dawson, Vanessa Ferlito
Regi: Quentin Tarantino
Speltid: 127 min
Åldersgräns: 15 år

Lite sur är jag, bara lite.
Quentin Tarantinos och Robert Rodriguez dröm om Grindhouse sprack i kanten. Två filmer till priset av en, med fejkade trailers emellan var något den europeiska filmmarknaden inte gick med på. ”Varför inte ta betalt två gånger för samma film?” Tänkte någon och delade upp dubbelmackan.
Men det gör inte så mycket. Death Proof klarar sig bra på egen hand (men utan trailers buu). Kurt Russel spelar Stuntman Mike, en ärrad men charmig mördare som vi träffar i Austin, Texas. Han förföljer ett gäng tjejer för att sedan brutalt mörda dem med sin ”dödssäkra” stuntmansbil. När han drar vidare till Tennessee och har samma mål med ett gäng chicks som själva är stuntartister resulterar detta i en av de coolaste biljakter mina ögon älskat.
Tarantino refererar i vanlig ordning till favoritfilmerna han samplar från. Jakten mot nollpunkten nämns flera gånger, tillsammans med Gone in 60 seconds med brasklappen ”The real one, not that Angelina Jolie bullshit”. Det blir ibland FÖR tydliga blinkningar. T ex när visslingen Tarantino snodde och använde i Kill Bill återanvänds som mobilsignal eller när sheriffen som kallar sin son ”son number 1” dyker upp för ett gästspel.

När regissören (och Tarantinos lärling) Eli Roth (Hostel) i en biroll pratar om att supa ner tjejer med Jäger, helt orelaterat till handlingen. Och när ytterligare ett par sidospår aldrig följs upp så börjar jag förstå att alla små hål i handlingen, precis som den ruffiga klippningen, är ett medvetet val. Eftersom Death Proof är en hyllning till exploitationfilmerna och således även C-filmerna så kommer Tarantino undan med alla sina hänsyftningar som leder ingenstans. Ytterligare en kul detalj är Tarantinos fetisch för barfota fötter, ni kommer att haja vad jag menar.

Men (det finns alltid ett men), ett problem som uppstått när den här filmen skickades ut för att stå på egna ben, var att den klipptes om och gjordes längre. Från 90 till 127 min som segar ner hela filmen i mitten när dialogen (konstigt nog) ekar så tomt att det är irriterande. Detta vägs dock som sagt upp av en super-badass-biljakt som avslutning. Detta med hämndkåta chicks som spyr ur sig de brutalaste one-liners tänkbara. I Death proof finns det inga klena tjejer, även om de blir offer. I loves it.
Biljakten gav känslan från barnben, att jag aldrig sett något liknande förut. The Matrix-Reloaded får ursäkta. När motorer vrålar som ursinniga monster till ett soundtrack bara Tarantino kan välja finns det ingenting som äger en het brud som klamrar sig fast vid en motorhuv i ”200 miles per hour!”.

Varje ny film av Tarantino är som att se sitt favoritband live ännu en gång. Även om de blivit äldre och spelar om många gamla hits går det inte att hejda sig. Hejda sig från att höja näven i luften och vråla så högt att rösten försvinner.

(Recension publicerad i NSD 01/06/07)
Kristoffer Viita